Livspulsen. Expansion - stasis - kontraktion - stasis - expansion.... Ett ständigt pulserande på alla nivåer, alla frekvenser. Dagar. Hjärtslag. Humör. Kreativitet. Livslust. Allt pulserar i olika takt.
Idag var det lite lägre. En svacka. Allt går tungt. En hel del i samklang med vädret förstås. Jag är hästvakt. Alla täcken är blöta, alla hästar är lite nerviga och jag är trött. Flera uppdrag som ligger och trycker och jag hattar emellan utan att egentligen få något riktigt gjort. Inget att gnälla över. Bara konstatera.
Och acceptera! Det är nog det som är grejen, tror jag. Det jag börjar komma fram till, efter alla böcker jag läst och alla föredrag jag hört, alla smällar jag gått på och alla fantastiska saker jag varit med om. Allt handlar om att acceptera det som är, utan att värdera eller döma.
Många pratar om det. Icke-dömandet. Den totala acceptansen av nuet, sakernas tillstånd. Tao. Kanske är det Nalle Puh som är den enda upplysta varelsen i den här existensen. Han accepterar. Godmodigt. Det mesta. Vi andra dömer och värderar och tycker och tänker. Skapar skuld och skam och negativitet. De fantastiska "gurus" som predikar acceptans och tolerans - även de dömer, värderar. Det som är negativt, fult, dåligt, besvärligt, det ska bort.
Ändå tror jag att det är det som är mest värdefullt. Blockeringar och hinder som vägvisare till det vi behöver ta hand om för att kunna må bättre, bli friare, mer kreativa. Tänk om man verkligen, på djupet, kunde acceptera det som är jag. Inklusive dåliga dagar, ogjorda uppdrag, stökiga kök, trasiga naglar och extrakilon på rumpan. Tappade sugar och brustna principer och missade möjligheter. Det är jag. Sån är jag. Tänk om det var ok? Jag vet ju att det är det, på något sätt, men kan inte låta bli att gå och nöta och skämmas och förhålla mig till allt det jag inte gillar och inte vill vara....
Så idag var det lite ner. En höstdag även på insidan. Imorron är en ny dag. Kanske blir det snö. Kanske hinner jag lite mer imorron. Eller inte. Det blir som det blir. Mitt jobb är att hänga med och vara vaken och acceptera. Varje sekund. Varje timme och varje skiftning i det jag kallar verklighet. Jag gör så gott jag kan! Panta Rei - allt flyter! Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar