...tillbaka till sig själv.
Jag läste det som en definition för några år sedan. Kommer faktiskt inte ihåg vem som sa det och i vilket sammanhang men meningen satte sig. Sedan dess har jag använt den många gånger och i många sammanhang. Inte bara använt den, utan levt den. Det är nämligen det jag håller på med. Först och främst med mig själv. Men även med andra. Att fortsätta att hitta mig, vad som är jag, vad som inte är jag, vad jag kan, vad jag vill, vad just mitt bidrag kan vara. Det känns som om det renodlas för varje år, för varje dag. Onödigt faller bort, svårigheter slits igenom och blir mindre svåra och mer framträder det som är det egentliga... på en gång synligt och inte synligt.
Jag lever det också i mitt förhållande till andra. Allt jag gör med EnergiMedicinen och behandlingarna - det går ut på att stödja en människas energisystem och kropp att hitta tillbaka till sitt optimala, naturliga fungerande. Jag gör det med mitt konsultande i olika former. Stödja små företag att utvecklas handlar till exempel väldigt mycket om att hitta och bygga vidare på styrkor, det människorna är bra på och de förutsättningar företaget har. Att föra någon varsamt.... tillbaka till sig själv. Inte dra iväg åt fel håll, sprida ut sig för tunt, göra något som man borde men inte vill - det håller inte i längden. Med ekonomistyrning - att med hjälp av siffrornas tydliga språk kring vad som fungerar och inte hjälpa till att för någon varsamt....
Jag tror kanske att det var en definition på kärlek. På ömsesidighet. På mening. Att inte försöka springa ifrån. Komma undan. Gömma sig. Låtsas. Förställa sig. Utan bara bli mer sig själv. Jag minns en gammal dam som skojade och sa att hon blev mer och mer en karikatyr av sig själv för varje dag som gick. Ser man det från andra hållet är man kanske bara en otydlig avspegling av sig själv när man är yngre. Sen blir man tydligare, mer definierad och utmejslad. Jag älskar att se någon få det där förklarade uttrycket i ansiktet som uppstår när en pusselbit ramlat på plats, när en insikt lyser upp medvetandet. När en försvunnen, förlorad eller glömd bit av mig själv återvänder av ena skälet eller andra. Och jag älskar när det händer mig.
Aldrig blir jag färdig, tror jag. Kanske ingen annan heller. Men för varje dag, varje år hittar jag lite mer. Kommer hem. Slappnar av. Faller tillbaka in till det som är sant. Och om jag kan stödja någon annan i den resan genom att se och våga säga det jag ser kommer jag att göra det. Så mycket jag kan. Så mycket jag får.
En liten höstbild till lägger vi in idag som reflektion på det! Foto Tord Berglind.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar