Studsar

Så kom jag så sakteliga hem igen, bara för att direkt studsa iväg imorgon igen. Det är roligt! Nu blir det bara ett par dagar, sen blir jag hemma och njuter november hela tiden. Eller vad det nu är man gör i november. Egentligen. Omtumlande vecka har jag haft, den som gick, och inte är jag riktigt säker på vad jag tycker och vad jag varit med om egentligen. Inte min kopp the känns det som, just nu. Men jag tar tid på mig. Och funderar mera.

Om Spanien tyckte jag mycket. Väldigt mycket. En vinbutik med så många sorters spanskt vin att det inte går att föreställa sig, som dessutom heter "hos änglarna" ungefär - med några änglar utanför. Häftigt. En fantastisk chokladupplevelse med "hot chocolate" som var som tjockflytande mörk chokladsås och skulle ätas med sked, eller doppas i med "churro" hur man nu stavar till det... 

Maten, fantastisk. Tänk så jag har ätit. Buffe varje dag. Efter min de-tox period här hemma... Trodde jag hade lagt på mig tio kilo, men näää... Det hände inte så mycket neråt när jag slet, men å andra sidan inte så mycket uppåt heller när jag förlorade mig i frestelserna. Min kropp är så stabil. Och snäll. Tack kroppen!

Ungefär så här såg det ut där vi var. I sol och storm. Stormnatten var oerhörd, stor, vacker och lite ruskig... Levande. Oerhört levande. Med havet så nära, vinden rakt in genom balkongdörren...

Imorgon ger jag mig av igen. Inte så långt. Bara till London. Ska vara med och prata på ett inspirationsseminarium. Min största fördel är nog att jag är utlänning. En expert är ju en från en annan kommun lärde jag mig tidigt i min karriär. Vad blir man då när man är från ett annat land? Internationell - typ? Det blir kul. Den här sidan är bra, min läromästare från det att jag var 18, Mike Pegg är grundare och huvuduppmuntrare som vanligt och här finns massor av tips och förslag och ideer och duktiga människor. www.thestrengthsfoundation.org

Så håll tummen för mig på torsdag kväll, jag kommer att ta med mig Sala och silvergruvan som ett exempel på hur man kan använda styrkor hos en plats och hos människorna där för att utveckla även den affärsmässiga sidan. Det har varit härligt att leta bilder och tänka på alla härliga personer och roliga saker vi gjorde under min tid där - vilken förmån att få ha varit med om det!  Så när jag nu slutat vara Salabloggare kan jag ta med mig Sala ut i världen på riktigt!

Allt för nu. Foto Lisa Ritter och Katie Zahn. Kram