Funktion

I novembermörkret rör jag mig. Fungerande. Ser bra ut, tror jag, från utsidan. Hur det ser ut från insidan vet jag inte riktigt. Förlorar mig i en bok. En fantastisk bok. Shantaram. Skriven av och om en man som är både förbrytare, fängelsekund, rymmare, knarkare och en massa andra saker. Många saker jag har väldigt mycket fördomar och åsikter om. Ändå kan jag inte låta bli att älska honom och hans berättelse. Han skriver så det smakar, luktar, kittlar, bränner.... Hans ord målar upp hela scenariot för min inre teater och jag andas Bombay och de afghanska bergen.

 Flykt. Kanske. Vila. Möjligen. Ebony och Ivory, min svarta och min vita hund vilar vid mina fötter. De heter inte så men det är så de ser ut just nu. Skavfötters. Nästan lika stora. Den lille är på väg om. Stor blir han. Slyngel är han just nu. Jag sitter vid min brasa. Känner mig lite ensam utan min stora längtan. Den verkar ha tagit semester. Utan den blir det mest tomt. Vem är jag då? Vart strävar jag? Vad definierar mig? Funktion?

Emellanåt flödar jag genom stråk av inspiration. En ide, en till, fyller mig, tar över mig för en stund, får mig att leta fram papper och penna, anteckna, strukturera. Skapa reda ur det orediga. Hitta de gömda linjerna och riktningarna i något som kan förefalla fullkomligt oorganiserat. Det kan jag. Det är min funktion. Samla en massa input. Hitta en öppning. Sortera runt strömmarna som börjar bildas runt öppningen och låta flödet ha sin gång. Rätt vad det är föds något. En text, ett utkast, en affärside, en kurs, en träff, en middag, ett samtal. De egensinniga infallen som verkar komma av sig själv, utanför boxen av det som alla förväntar sig, de är min funktion. Jag är deras kanal. Kanske för att jag vågar lyssna. För att jag har försvagat mina försvar och aldrig haft några egentliga konventioner att hålla mig till. Därför kommer de genom mig.

Varifrån? Visste vi det visste vi nog också svaret på de stora frågorna om varifrån vi kommer och varför vi är här. Det kollektiva omedvetna enligt Jung. De Ashkaiska Arkiven enligt somliga. Det bioenergetiska fältet säger några. Morfogenetiska fält talar Rupert Sheldrake om. The Field, säger Lynne McTaggart. Att det finns en massa information tillgänglig för oss från källor vi inte alltid kan härleda tror jag inte många säger emot. Intuition, vad är det? Kanalisering? Kreativitet? Inspiration? Ibland tänker jag att det kommer från samma ställe, alltihop. Någonstans ifrån som vi alla har tillgång till. Vi har bara glömt det. Tänk om min funktion är att komma ihåg? Återupptäcka? Integrera? Minnas, vem jag egentligen är och varför jag är här? Precis som du och alla andra. Än en gång inse att vi alla är samma. Att vi hör ihop. Så jag tror jag återvänder till brasan. Och min bok. Och min rasande, kärleksfulle och ordgeniale romanhjälte..... Kram!