tisdag 15 november 2011

Gamla vänner

Häromkvällen träffade vi några av våra riktigt gamla vänner. Min mans vänner, egentligen. De har hängt ihop sen 15-årsåldern. Sisådär en fyrtio år! Ibland fasar jag lite för dylika träffar, att man ska begrava sig i forntiden och gamla minnen och att jag ska känna att jag inte hör till eftersom de flesta bravaderna inträffade innan jag kom med i bilden. Sen påminner jag mig själv om att jag varit med i trettio år och att jag varit vän med dem längre än den tid då bara Tord var deras polare. Och att det är fler som är med som är "bara" ingifta i gänget.

Och så blir det så vansinnigt trevligt. Fånigt ord, det där, trevligt, men faktiskt är det så det blir. Vi har följts åt så länge, inte väldigt tätt, men med jämna mellanrum. Vi har passerat stadiet av fester, bus, förälskelser och pinsamheter. Fasen när alla hade småbarn och man försökte umgås ändå, genom blöjbyten, sömnlöshet, bus och leksaker. Tonårstiden som vi alla halkat oss igenom mer eller mindre smärtfritt med alla våra barn. Och just nu den period när barnen är på väg ut, barnbarn är en reell möjlighet och livet som par än en gång hamnar i fokus.

Jag bli lite "ömhjärtad" när jag sitter där, omgiven av alla dessa rara, levande, riktiga människor. Jag känner dem på ett sätt så väl och ändå är det ständigt nya saker som kommer fram. Sant och naket pratar vi om våra liv, ibland över hela bordet med mycket skratt och stoj. Ibland i mindre konstellationer. Inte blir det någon kronologi eller struktur i samtalen precis. Små snapshots ur andras tankevärld och liv. Och det är perfekt. Helt underbart. Jag känner mig så rik och tacksam. Som har gamla vänner. Vänner som orkar förnyas, precis som jag. Som modigt går vidare i sina liv och möter både utmaningar och välsignelser. Som orkar bjuda på både framgångar och misslyckanden och vänligt lyssnar till mina.

Än en gång blir jag påmind om att "ingen människa en ö". Vi hör ihop, vi finns tillsammans och i dagens sekulariserade samhälle är det här min "stam" - mitt folk, dem jag lever med och förhåller mig till. Vi delar historia, nutid och en idé om framtiden. De här, och några till. Ungefär tvåhundra säger forskarna att våra ursprungliga stammar bestod av. Familjegrupperna om 30-40 individer. Ungefär så många orkar man hålla reda på även om vi försöker med mycket fler. Tur att det finns Facebook, för på något annat sätt klara men inte av det. Men min närmaste stam, dem håller jag koll på, även om vi inte bor tillsammans eller ses särskilt ofta.

Ett stort tack också till M&L, som orkar bjuda till, planera och vara värdfolk med härlig mat, gott vin och vackra hjärtan. Puss! Och jag bestämmer mig för att försöka bli bättre på att orka hålla i, bjuda in och ta hand om alla mina "gamla vänner" - alla dem jag uppskattar att jag har i mitt liv. De är viktiga. Och ni vet vilka ni är. Kramar till er alla!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar