fredag 9 september 2011

Om det här med Healing...

(samma blogg på engelska idag)

Idag började det som ett blogginlägg med blev fem sidor text om Healing eller energimedicin... Skulle bara skriva lite för att börja min resa ut ur garderoben och publicera lite tankar - men det bara flödade och blev alldeles för långt för att lägga ut här.

Ett nyckelcitat som jag burit med mig länge är "Att föra någon varsamt tillbaka till sig själv...." som jag tror att jag har tagit ur Francesco Alberonis "Förälskelse och kärlek" som kom 1979. För mig är det vad det handlar om. Vår livsväg för att ta oss fram till (eller tillbaka till) den vi egentligen är. Vår kärna. De eviga delen av vår själ eller vad man nu vill kalla det. Det finns ett väldigt stort och allomfattande metafysiskt perspektiv kring läkande.

Det väcker många reaktioner när man pratar om Healing. Många bilder och associationer. En del ser frikyrkliga tungomålstalande handpåläggningar, en del filippinska medicinmän som plockar ut suspekt kycklingleverliknande föremål ur människors buk utan att göra hål i huden, en del tänker charlataner och falska medium och en del blir kittlade och genuint intresserade.

Gemensamt för de flesta tror jag är att man tror att det är en särskild gåva som några få utvalda har fått. Något som man föds till att kunna eller göra. Inte nåt man kan gå i skola och lära sig, direkt. Man tror också att det är lite flummigt och ostrukturerat och att man måste tro på det för att det ska fungera.

Inget av det är sant. Man behöver inte tro på det ett dugg, det fungerar ändå. "Can't hurt, might help" brukar jag säga. Och gå i skola är precis det jag har gjort. Visst har jag lite påbrå, jag hade en farmor som kunde en väldig massa saker som inte alla kan, som visste mer än andra, kunde örter och dra tillbaka axlar som gått ur led. Men det mesta har jag lärt mig, genom att läsa, gå på kurser och nu sist en hel fyraårig utbildning som med lite extrakurser kan bli en bachelor of science i Healing Science.

Jag har också ett alla-kan perspektiv. Jag vet att alla kan. Vi har bara glömt. Och en del har förstås mer talang än andra, precis som på höjdhopp eller fingerfärdighet. Helt naturligt lägger vi ofta våra händer där vi har ont själva, eller där våra barn gjort sig illa. Så har man gjort i alla tider. Så gör vi fortfarande. Där börjar det. Healing till husbehov. Det kommer jag att arbeta med och utbilda om framöver. Och nu ska jag fortsätta skriva på det som började som ett blogginlägg och blev en kvarts bok.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar