Kära blogg

Ibland får man komma tillbaka till verkligheten. Landa i den, precis som den är. Lämna sina vackra illusioner och drömmar om hur livet borde kunna fungera bakom sig.

Just nu är det en sån landning för mig. I verkligheten, där jag befinner mig, bloggar jag inte. Sällan. Aldrig. Inte alls. Det blir bara inte av.

Efter att ha varit en flitig bloggare på Allehanda, blivit vänligt med tydligt sparkad därifrån för att min frekvens efter ett år började gå ner, fortsatt i egen regi och trott att det skulle bli bra, får jag nu inse att det är slut. Färdigt. Ingen mer blogg för min del.

Inte så att jag aldrig, aldrig kommer att blogga igen. Det kommer jag säkert. I en annan fas i livet. Ett annat skede. Kanske på ett annat språk, med en annan inriktning.

Skälen är flera. Men det viktigaste, just nu, är nog att jag hamnar i konflikt mellan mina inre tankar och det yttre innehållet. Fastnar i balansen mellan vad jag kan skriva och inte. Vad som är korrekt, uppfattas rätt och vad som egentligen rör sig där, i det man kallar medvetande. Det som kan vara men inte nödvändigtvis är, lokaliserat till platsen innanför skallbenen.

På en tidnings blogg är det en ganska lätt balansgång. Där håller man sig till det som fungerar i det yttre. Inte så att det behöver vara ytligt, men det ska vara tillgängligt och anpassat för att passa en särskild målgrupp. Nu är jag på egen hand och kan egentligen skriva vad jag vill. Då uppstår problemen.

Jag tänker förstås väldigt mycket. Precis som du och alla andra. Men hur intressant är detta för andra? Inte särskilt. Mitt liv händer mig, hela tiden. Precis som ditt händer dig. Men hur intressant är detta? Inte särskilt. Det är vardag, det är fest, det är lite äventyr och utmaningar emellanåt. Men mest intressant för mig och dagboken.

Jag har också så många olika delar av mig själv som samsas i samma trinda lilla kropp. En healer, en affärskvinna, en morsa, en latmask, en arbetsmyra, en fru, en älskarinna (nej hoppsan... där blev det inte riktigt publikt accepterat, väl?) och emellanåt en riktig bitch. En globetrotter, en hemmamysare, en matte och en skrivande varelse. Allt i en och samma. En av mina klienter trodde att jag var två olika personer när hon hittade mig. Men det är jag inte. Tror jag iallafall.

Därför blir det svårt för mig att hitta en linje på bloggen. En som håller ihop. En som jag tror andra kan vara intresserade av. Jag älskar att skriva, men behöver jag utsätta andra för att läsa mina drapor? Kanske inte.

En lång förklaring som leder fram till slutsatsen - jag slutar blogga och lägger ner den här sidan. Jag har dessutom åtagit mig nya uppdrag i min verksamhet som kommer att hålla mig mer än sysselsatt ett tag. Så det känns rätt. Tack till dig som följt mig. Tack till dig som kommenterat och deltagit. Tack till dig för att du finns och bidrar till mitt och allas vårt liv.

Sidan kommer att ligga kvar en vecka, sen rensar jag och plockar bort. Till dig som läser skickar jag en stor kram och en massa kärlek. Vi ses igen. I ett annat forum.

Hej då!