tag:blogger.com,1999:blog-67977815485158475612024-03-04T22:15:25.527-08:00Kajsas BloggKajsa Berglind, fyrabarnsmor, egen företagare med väldigt många föredettatitlar, bosatt i Sala, verksam som företags- och personalutvecklare och utbildare och praktiker inom EnergiMedicin. Är diplomerad Brennan Healing Science Practicioner och har utvecklat och arbetar med EnergiMedicin även för hästar.Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.comBlogger24125tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-90262194958126631722011-11-15T03:51:00.001-08:002011-11-15T04:12:06.506-08:00Gamla vännerHäromkvällen träffade vi några av våra riktigt gamla vänner. Min mans vänner, egentligen. De har hängt ihop sen 15-årsåldern. Sisådär en fyrtio år! Ibland fasar jag lite för dylika träffar, att man ska begrava sig i forntiden och gamla minnen och att jag ska känna att jag inte hör till eftersom de flesta bravaderna inträffade innan jag kom med i bilden. Sen påminner jag mig själv om att jag varit med i trettio år och att jag varit vän med dem längre än den tid då bara Tord var deras polare. Och att det är fler som är med som är "bara" ingifta i gänget.<br />
<br />
Och så blir det så vansinnigt trevligt. Fånigt ord, det där, trevligt, men faktiskt är det så det blir. Vi har följts åt så länge, inte väldigt tätt, men med jämna mellanrum. Vi har passerat stadiet av fester, bus, förälskelser och pinsamheter. Fasen när alla hade småbarn och man försökte umgås ändå, genom blöjbyten, sömnlöshet, bus och leksaker. Tonårstiden som vi alla halkat oss igenom mer eller mindre smärtfritt med alla våra barn. Och just nu den period när barnen är på väg ut, barnbarn är en reell möjlighet och livet som par än en gång hamnar i fokus.<br />
<br />
Jag bli lite "ömhjärtad" när jag sitter där, omgiven av alla dessa rara, levande, riktiga människor. Jag känner dem på ett sätt så väl och ändå är det ständigt nya saker som kommer fram. Sant och naket pratar vi om våra liv, ibland över hela bordet med mycket skratt och stoj. Ibland i mindre konstellationer. Inte blir det någon kronologi eller struktur i samtalen precis. Små snapshots ur andras tankevärld och liv. Och det är perfekt. Helt underbart. Jag känner mig så rik och tacksam. Som har gamla vänner. Vänner som orkar förnyas, precis som jag. Som modigt går vidare i sina liv och möter både utmaningar och välsignelser. Som orkar bjuda på både framgångar och misslyckanden och vänligt lyssnar till mina.<br />
<br />
Än en gång blir jag påmind om att "ingen människa en ö". Vi hör ihop, vi finns tillsammans och i dagens sekulariserade samhälle är det här min "stam" - mitt folk, dem jag lever med och förhåller mig till. Vi delar historia, nutid och en idé om framtiden. De här, och några till. Ungefär tvåhundra säger forskarna att våra ursprungliga stammar bestod av. Familjegrupperna om 30-40 individer. Ungefär så många orkar man hålla reda på även om vi försöker med mycket fler. Tur att det finns Facebook, för på något annat sätt klara men inte av det. Men min närmaste stam, dem håller jag koll på, även om vi inte bor tillsammans eller ses särskilt ofta.<br />
<br />
Ett stort tack också till M&L, som orkar bjuda till, planera och vara värdfolk med härlig mat, gott vin och vackra hjärtan. Puss! Och jag bestämmer mig för att försöka bli bättre på att orka hålla i, bjuda in och ta hand om alla mina "gamla vänner" - alla dem jag uppskattar att jag har i mitt liv. De är viktiga. Och ni vet vilka ni är. Kramar till er alla!<br />Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-81486355888344320182011-10-24T04:51:00.000-07:002011-10-24T04:51:19.850-07:00Fångad av framtidenJag forskar just nu. Undersöker. Det är vansinnigt spännande. Så enkelt egentligen, men vilken effekt det har på dem jag utsätter för mina utforskningar!<br />
<br />
Det är verkligen inget nytt, inget unikt och egentligen har jag hållit på med det i trettio år eller så. Att skapa visioner - tänka framåt, skapa, drömma och vara kreativ. Det som är nytt för mig är att jag inte begränsar. Hittills har jag alltid jobbat med fem år, en person, ett företag, en förening...avgränsat och definierat och den "allmänna" framtiden har möjligen framskymtat i bakgrunden.<br />
<br />
Nu frågar jag, rakt ut, "Hur vill du att framtiden ska se ut? I din ideala värld, bortom allt gnäll, allt som är fel och allt som inte fungerar, hur ser det ut då?"<br />
<br />
Ingen lätt fråga och inget man svara på i en handvändning sådär, tycker du kanske. Svårt. För stort. Måste man käka elefanten hel, kan man inte ta det i små bitar?<br />
<br />
Men någon sorts dynamit, eller dynamik, finns det i själva frågan och i det faktum att den är så öppet ställd. Den lämnar oss sårbara, blottade, synliga. Om jag talar om hur jag vill att det ska bli riskerar jag att bli kritiserad, att ha fel, att nån tycker det är dåligt, det som är ömtåligt och vackert för mig. Vi fastnar också i hur min vision ska fungera med någon annans, i vad som finns i människans grundläggande natur och inte, i hur förändringen ska ske och vilket priset blir.<br />
<br />
Just nu tror jag att det viktigaste är att fundera, att skapa med tanken, att tänka i möjligheter och att göra det rätt långt fram - invändningarna får man ta sedan och om visionen är klar, bilden tydlig och inriktningen självklar, då löser sig allt efter vägen. Om jag vet vart jag vill kan jag göra val i nuet som stödjer det jag vill ska hända!!<br />
<br />
Om du läser det här och tankarna börjar sätta fart, snälla skriv en kommentar! Jag vill så gärna höra, vill ta in, vill se det gemensamma och det som skiljer oss, jag vill förstå - att det finns det som driver oss, inte bara mot en säker undergång utan kanske mot något som är väldigt annorlunda - och väldigt bra!! Jag är inte naiv, jag vet att det inte är lätt, att det inte finns några quick-fixar - men om vi inte ens tänker eller pratar om framtiden, blir det lättare då? Knappast! Ha roligt med dina funderingar, det har jag! Kram!Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-74727652508789434982011-09-26T04:26:00.000-07:002011-09-26T04:26:54.862-07:00Min egen svarta hingst….<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_-wD22yHfHVO2vx_jxq2WGOBffaApWe-c4eaCHu0YbeJu1PUkEFcoEcckTA-OI6gW98Zq_bjszQnekAW3WZdUQQkPWqAQL4iSlGN_0n807qPyrkNSPykeYV8NzgqbwZZYt5gWHIFVOV5F/s1600/mannexx.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_-wD22yHfHVO2vx_jxq2WGOBffaApWe-c4eaCHu0YbeJu1PUkEFcoEcckTA-OI6gW98Zq_bjszQnekAW3WZdUQQkPWqAQL4iSlGN_0n807qPyrkNSPykeYV8NzgqbwZZYt5gWHIFVOV5F/s320/mannexx.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foto Maja Berglind</td></tr>
</tbody></table>
Jaa, han är väl ingen hingst, egentligen, och inte är han riktigt svart heller, mera mörkbrun. Men han är faktiskt min. Och jag känner mig lite som Alec i böckerna, som sakta blir vän med det väldiga djuret.<br /><br />Jag har blivit med häst efter tolv års uppehåll. Inte uppehåll med hästar, men någon egen har jag inte haft sedan jag väntade yngsta dottern. Då fattade jag beslutet, som nog är det enda jag verkligen ångrar i mitt liv, att sälja min häst som jag hade haft sedan han var fyra månader. Det blev en lång och tragiskt historia som tog en ände med förskräckelse, men den lärde mig väldigt mycket och faktiskt öppnade mig för den flerdimensionella relationen mellan människor och hästar. Det är en spännande historia i sig men den tar vi en annan dag.<br /><br />Jag har aktat mitt hjärta sedan dess. Inte velat komma riktigt nära. Inte orkat ta in någon igen av rädsla för att bli besviken än en gång. Precis som det kan vara i kärleksrelationer mellan människor. Jag har inte på allvar velat ha någon häst, inte tyckt att jag haft tid, ork eller utrymme i mitt liv - eller i mitt hjärta.<br /><br />Men så, för några år sedan, kom det en häst till vårt stall. Hux flux, sådär som det blir, så kom han. Flyttad från ett annat ställe, skadad och deprimerad. Han hade tappat kontakten med sin själ. Han gick långsamt ut i den nya hagen med huvudet sänkt och öronen sorgset fallande ut åt sidan och bara ställde sig i mitten utan att röra sig eller bry sig om att det fanns andra hästar där. Han såg stor, kantig, klumpig och raggig ut och hade ingen utstrålning alls.<br /><br />Sakta kämpade vi för att få honom frisk och glad igen. Mest svärsonen som fått hand om honom förstås. Jag hjälpte till, med mina behandlingar, nån ridtur och lite pyssel. Efter en tid var det dags att starta igen, på travbanan. Vår fina häst som repat sig fint var väldigt spänd och den allmänna meningen var - Jaja, vi får se om det går, annars får vi väl skicka honom…. Jag såg honom då och visste att han förstod vad som stod på spel - när han äntligen vågat börja öppna sig för livet var det kanske slut? Jag hade ett långt "samtal" med honom då och lovade - vet inte vad som flög i mig riktigt - att vad som än hände på loppet dagen efter så skulle han inte behöva bli korv. Jag skulle ta ansvar för det.<br /><br />Han åkte, sprang och gjorde det jättebra. Han är en väldigt starkt häst, både fysiskt och psykiskt. Efteråt när han kom hem stod han och bara lyste i boxen, så nöjd med sig själv och så stolt. Han tittade på mig som "hur kunde du tvivla?" men det kändes som om det var med ett litet småleende, om nu hästar kunde le!<br /><br />Jag var ju tvungen att berätta för hästens ägare att den dag han inte tyckte att hästen skulle springa mer hade jag lovat att ta hand om honom - så jag sa att jag måste få köpa honom när hans dagar på banan var över. Ägaren bara skrattade, men vänligt, åt den fåniga tanten som tyckte hon hade pratat med hästen och sa att det där löser sig nog.<br /><br />Sen var det som om hästen bestämt sig för att jag var hans människa. Han särbehandlar mig, väljer ut mig, tar hand om mig som en prinsessa. Han är så mjuk, så ömsint och så vänlig mot mig. Han balanserar min energi när jag är i obalans. Grundar ner allt som inte ska vara där och befriar mig, utan att själv ta åt sig något. När jag rider går han så sakta och försiktigt och lämnar alla löptendenser därhän. Vänligt promenerar han ut med mig. Stannar när jag klarar av att samla mitt inre stopp - kommunikationen genom munnen och bettet fungerar inte som på andra hästar. Den här har lärt sig att ju mer tryck man får i munnen, desto fortare springer man. Det här är också hästen som fick bremsas och tvingas för att ens kunna sela och ta ut. Visst är han lite ivrig i starten och just när man ska sitta upp. Visst känner man löphuvudet kicka in om man rider bredvid någon annan. Men så minns han, ja visst ja, tanten på min rygg, ok, vi tar det lugnt.<br /><br />Och nu, för någon månad sedan, var hans travkarriär över. Vid nio års ålder anses man som gammal och eftersom hans ben inte ville bli riktigt bra nog för travet blev det dags för pension. Ägaren höll sitt löfte och skrev över hästen på mig. Sakta har vi satt igång ett helt nytt arbete, en helt ny fas i hans (och mitt) liv. Att bära ryttare innebär att man måste fördela om vikten, flytta den från framdelen bakåt. Man måste som häst bli stark i sina ryggmuskler och bakben för att orka och lära sig helt nya rörelsemönster som inte handlar om att trava så fort som möjligt på rakt spår. Böja sig, gå i cirklar, byta gångart, stanna på kommando, trava sakta och så småningom det mest förbjudna - galopp… <br /><br />Försiktigt bygger vi från noll. Lär oss varandra. Hittar tillit och trygghet. Tränar små små saker. Hela tiden med kontakt som det högsta målet. Att lyssna på varandra. Inte bara han på mig, utan också jag på honom. Vad betyder det när det tar emot? Vad vill han? Varför är detta svårt? Har han roligt? Hur kan vi göra detta så att han blir så harmonisk som möjligt, ett jämnt flöde, jämn kontakt? Och så får man försöka undvika och "lära av" sådant som inte fungerar i det nya. Springa jämsides på travbanan är ingen briljant idé. Trava fort får man försöka låta bli. Livet är ingen tävling längre.<br /><br />Det kan bli bra. Jag som alltid varit en dressyrsnobb, om än på intet vis framgångsrik, sitter på min "gamla travare" och tycker det är roligt. Rent av fantastiskt. Han är så känslig. Så uppmärksam. Så i kontakt i varje ögonblick. Och jag är annorlunda jag med. Mjukare. Djupare. Mer uppmärksam och lyhörd. Mindre inställd på min egen dominans. Mer medveten om när jag är rädd och när jag är lycklig. Och så tacksam för att få vara tillsammans med en varelse som han. Som valt mig. Och tillmakat sig in i mitt stängda hjärta. Tillsammans skapar vi något som blir vårt eget sätt att vara kentaur, att vara ekipage, häst-människa, tillsammans. Det kommer inte att se ut som traditionell dressyr. Men kanske är detta hästen jag kan förverkliga min gamla dröm tillsammans med - att rida helt utan sadel och träns, i full kommunikation i varje rörelse.<br /><br />Hur det nu än blir med det är jag tacksam för Hästen i mitt liv. Att jag vågat öppna mitt stängda hjärta igen. Att jag får vara med om gåvan att vara vän med en häst på allvar och med just den hästen. Att den villkorslösa kärleken som finns där faktiskt gör skillnad på hela mitt liv. Tillsammans med honom och med andra hästar är jag faktiskt en bättre människa. Jag glömmer alla mina fel och brister, alla tankevurpor och spänningar jag alltid ägnar mig åt i relationer med människor. Jag bara ÄR. Väldigt nära min kärna, min essens, precis som han och alla andra hästar är alltid. De har inte glömt, eller förställt sig. De ÄR. Så jag och min nästansvarta, nästanhingst vandrar fram på vår egen lilla väg, till åtlöje tycker somliga, patetiskt tycker andra men vad spelar det för roll. Vi är vänner och vi har varandra och vi kommer att bli den bästa kentaur vi kan bli!<br /><br />Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-53924769106468689992011-09-20T02:44:00.000-07:002011-09-20T02:44:22.991-07:00Kaffefläckar...Idag blev det ett litet inlägg på den engelska bloggen <a href="http://kajsaenglish.blogspot.com/">kajsaenglish.blogspot.com</a><br />
Jag kör fast i min överambition igen. Min tro på att allt ska göras samtidigt. Så jag fick lite hjälp på vägen. Med kaffefläckar över mitt senaste kreativa flöde.<br />
<br />
Nu har jag administrerat hela morgonen. Det är som lättare som man säger i Norrland. Svårast av allt är att skapa något ur ingenting. Abstraktionsnivån är väldigt hög och då behövs ställtid, uppladdning, tid för grodd. Ingen återvändo nu. Ska försöka rekonstruera mina mindmaps ur kaffeträsket, det är nästan som administration :-) och sedan ge mig ut på en promenad i skogen. Kanske har vinden och träden lite att berätta för mig idag?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcNzz-UGKU2FQaZ388MGkVdLlkBl2Rj1Xsbr_JFGQYsuIi__A3m-ckvnHjFJCXbV4E_YRgtyteUOOfON3Od-9guVdgxsZJhXzL8QxzKZIlzY-ALPwPPKTC1wBrWaXD5lyfrHcB_iSONvaZ/s1600/New+Picture+%25285%2529.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcNzz-UGKU2FQaZ388MGkVdLlkBl2Rj1Xsbr_JFGQYsuIi__A3m-ckvnHjFJCXbV4E_YRgtyteUOOfON3Od-9guVdgxsZJhXzL8QxzKZIlzY-ALPwPPKTC1wBrWaXD5lyfrHcB_iSONvaZ/s320/New+Picture+%25285%2529.png" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-29482211589405712412011-09-09T05:06:00.000-07:002011-09-09T08:45:54.579-07:00Om det här med Healing...(samma blogg på engelska idag)<br />
<br />
Idag började det som ett blogginlägg med blev fem sidor text om Healing eller energimedicin... Skulle bara skriva lite för att börja min resa ut ur garderoben och publicera lite tankar - men det bara flödade och blev alldeles för långt för att lägga ut här.<br />
<br />
Ett nyckelcitat som jag burit med mig länge är "Att föra någon varsamt tillbaka till sig själv...." som jag tror att jag har tagit ur Francesco Alberonis "Förälskelse och kärlek" som kom 1979. För mig är det vad det handlar om. Vår livsväg för att ta oss fram till (eller tillbaka till) den vi egentligen är. Vår kärna. De eviga delen av vår själ eller vad man nu vill kalla det. Det finns ett väldigt stort och allomfattande metafysiskt perspektiv kring läkande.<br />
<br />
Det väcker många reaktioner när man pratar om Healing. Många bilder och associationer. En del ser frikyrkliga tungomålstalande handpåläggningar, en del filippinska medicinmän som plockar ut suspekt kycklingleverliknande föremål ur människors buk utan att göra hål i huden, en del tänker charlataner och falska medium och en del blir kittlade och genuint intresserade.<br />
<br />
Gemensamt för de flesta tror jag är att man tror att det är en särskild gåva som några få utvalda har fått. Något som man föds till att kunna eller göra. Inte nåt man kan gå i skola och lära sig, direkt. Man tror också att det är lite flummigt och ostrukturerat och att man måste tro på det för att det ska fungera. <br />
<br />
Inget av det är sant. Man behöver inte tro på det ett dugg, det fungerar ändå. "Can't hurt, might help" brukar jag säga. Och gå i skola är precis det jag har gjort. Visst har jag lite påbrå, jag hade en farmor som kunde en väldig massa saker som inte alla kan, som visste mer än andra, kunde örter och dra tillbaka axlar som gått ur led. Men det mesta har jag lärt mig, genom att läsa, gå på kurser och nu sist en hel fyraårig utbildning som med lite extrakurser kan bli en bachelor of science i Healing Science.<br />
<br />
Jag har också ett alla-kan perspektiv. Jag vet att alla kan. Vi har bara glömt. Och en del har förstås mer talang än andra, precis som på höjdhopp eller fingerfärdighet. Helt naturligt lägger vi ofta våra händer där vi har ont själva, eller där våra barn gjort sig illa. Så har man gjort i alla tider. Så gör vi fortfarande. Där börjar det. Healing till husbehov. Det kommer jag att arbeta med och utbilda om framöver. Och nu ska jag fortsätta skriva på det som började som ett blogginlägg och blev en kvarts bok..... Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-61817556825174744902011-09-07T07:52:00.000-07:002011-09-07T07:52:59.900-07:00Höst. Nytt ljus. Nya tankar och idéer. En helt ny fas i mitt liv. Och en nystart på bloggen - så kan det gå! Har klarat mig ett halvår :-)<br />
Mitt nya liv det närmaste året handlar om att ta mig tid att skriva, skapa, verkställa - att göra de saker jag drömmer om men aldrig har tid med. Ta tag i mina halv- eller ofärdiga manus. Sätta upp mina kurser. Åka ut och berätta om det jag brinner för. Ha tid för en gångs skull. Hinna med att tänka mina egna tankar till slut. Hålla kvar en av de flyende idéerna tills den ramlar ner och fastnar på papperet eller hårddisken. Våga kliva ut ur garderoben med sådant jag tror på och tycker är viktigt men inte riktigt kunnat prata högt om eftersom jag alltid haft så många roller och uppdrag.<br />
Här är jag. Tämligen medelålders, även om jag blir förvånad varje gång jag ser mig i spegeln eller inser hur fort tiden gått. Lantlolla med skrivklåda, god administrativ förmåga och ett hjärta som brinner för att människor och jord ska må bra. Jag håller på med min healing, för både hästar och människor och fördjupar min respekt och kärlek till den för varje dag. Så mycket man kan göra, så mycket som går att förstå och förändra både i mitt liv och för andra med den kunskapen. Dessutom tar den aldrig slut - det finns hur mycket som helst att ösa ur. Jag har högar med böcker som jag läser, mängder av människor jag pratar med och massor av websiter och information att ta in! All den aptiten på kunskap, fördjupning och att göra tillgängligt vill jag använda, varje dag.<br />
Allt det jag läst är inte bara för mig. Jag vill sprida det vidare, dela med mig, inspirera andra som jag blir inspirerad. Ett sätt är bloggen och den ska jag försöka använda. Till att prata klartext, stå för den jag är och det jag tror på och inte huka mig för att jag hamnar utanför det allmänt vedertagna.<br />
Så kan det bli. Nu kör jag. Det känns fint!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4FD7VsiAmqIWlNK8WbqiyWKeKc5tw_ZVzaMDuVlHr56G-0I3m2i7IJESHtGkTAi2zRGbXPE3vgMSlt20YlE55Sb70vJn2hC5QWjPU59CQv8DanVjUjdQkTgTkXCp_yCUp9rLO6r2r0X-P/s1600/New+Picture+%25287%2529.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4FD7VsiAmqIWlNK8WbqiyWKeKc5tw_ZVzaMDuVlHr56G-0I3m2i7IJESHtGkTAi2zRGbXPE3vgMSlt20YlE55Sb70vJn2hC5QWjPU59CQv8DanVjUjdQkTgTkXCp_yCUp9rLO6r2r0X-P/s320/New+Picture+%25287%2529.png" width="213" /></a></div>
<br />Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-48281005735483290482011-01-30T08:40:00.000-08:002011-01-30T08:40:05.171-08:00Kära bloggIbland får man komma tillbaka till verkligheten. Landa i den, precis som den är. Lämna sina vackra illusioner och drömmar om hur livet borde kunna fungera bakom sig.<br />
<br />
Just nu är det en sån landning för mig. I verkligheten, där jag befinner mig, bloggar jag inte. Sällan. Aldrig. Inte alls. Det blir bara inte av.<br />
<br />
Efter att ha varit en flitig bloggare på Allehanda, blivit vänligt med tydligt sparkad därifrån för att min frekvens efter ett år började gå ner, fortsatt i egen regi och trott att det skulle bli bra, får jag nu inse att det är slut. Färdigt. Ingen mer blogg för min del.<br />
<br />
Inte så att jag aldrig, aldrig kommer att blogga igen. Det kommer jag säkert. I en annan fas i livet. Ett annat skede. Kanske på ett annat språk, med en annan inriktning.<br />
<br />
Skälen är flera. Men det viktigaste, just nu, är nog att jag hamnar i konflikt mellan mina inre tankar och det yttre innehållet. Fastnar i balansen mellan vad jag kan skriva och inte. Vad som är korrekt, uppfattas rätt och vad som egentligen rör sig där, i det man kallar medvetande. Det som kan vara men inte nödvändigtvis är, lokaliserat till platsen innanför skallbenen.<br />
<br />
På en tidnings blogg är det en ganska lätt balansgång. Där håller man sig till det som fungerar i det yttre. Inte så att det behöver vara ytligt, men det ska vara tillgängligt och anpassat för att passa en särskild målgrupp. Nu är jag på egen hand och kan egentligen skriva vad jag vill. Då uppstår problemen.<br />
<br />
Jag tänker förstås väldigt mycket. Precis som du och alla andra. Men hur intressant är detta för andra? Inte särskilt. Mitt liv händer mig, hela tiden. Precis som ditt händer dig. Men hur intressant är detta? Inte särskilt. Det är vardag, det är fest, det är lite äventyr och utmaningar emellanåt. Men mest intressant för mig och dagboken. <br />
<br />
Jag har också så många olika delar av mig själv som samsas i samma trinda lilla kropp. En healer, en affärskvinna, en morsa, en latmask, en arbetsmyra, en fru, en älskarinna (nej hoppsan... där blev det inte riktigt publikt accepterat, väl?) och emellanåt en riktig bitch. En globetrotter, en hemmamysare, en matte och en skrivande varelse. Allt i en och samma. En av mina klienter trodde att jag var två olika personer när hon hittade mig. Men det är jag inte. Tror jag iallafall.<br />
<br />
Därför blir det svårt för mig att hitta en linje på bloggen. En som håller ihop. En som jag tror andra kan vara intresserade av. Jag älskar att skriva, men behöver jag utsätta andra för att läsa mina drapor? Kanske inte.<br />
<br />
En lång förklaring som leder fram till slutsatsen - jag slutar blogga och lägger ner den här sidan. Jag har dessutom åtagit mig nya uppdrag i min verksamhet som kommer att hålla mig mer än sysselsatt ett tag. Så det känns rätt. Tack till dig som följt mig. Tack till dig som kommenterat och deltagit. Tack till dig för att du finns och bidrar till mitt och allas vårt liv. <br />
<br />
Sidan kommer att ligga kvar en vecka, sen rensar jag och plockar bort. Till dig som läser skickar jag en stor kram och en massa kärlek. Vi ses igen. I ett annat forum. <br />
<br />
Hej då!Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-82827257448751412672010-12-08T10:00:00.000-08:002010-12-08T10:00:32.303-08:00Tystblev det ett tag här på bloggen. Kanske blir det tyst ett litet tag till. Bloggpaus. Har bloggat mer än ett år nu och varit flitig för det mesta. Just nu blir det inte av. Vinter. Mörkt. Kallt. Jag sliter för att hålla värmen i huset och i min själ. Jag jobbar, splittrat och med många saker samtidigt, roligt och ibland lite virrigt. Svarar fel sak i telefonen, vem är jag idag? Var är jag just nu??<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLuGlw91Axv9tC1jlAwYVEBQvWqH5NEfddzy5KXsyL8n-zzo0SXG7aVO_8YPxxjiHiQpCFpQS4e2T28QarPFiQRWX7qyP9QeY-tNKGwXJJOj3nj_6fblPSJD0gGuptotH9hbX3pjiV1u5V/s1600/kok1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLuGlw91Axv9tC1jlAwYVEBQvWqH5NEfddzy5KXsyL8n-zzo0SXG7aVO_8YPxxjiHiQpCFpQS4e2T28QarPFiQRWX7qyP9QeY-tNKGwXJJOj3nj_6fblPSJD0gGuptotH9hbX3pjiV1u5V/s320/kok1.jpg" width="320" /></a></div><br />
Dessutom kom de en köksrenovering emellan. Det började med att ett köksfönster gick sönder och behövde målas när rutan blivit bytt. Köpte en färgbytta till och när fönstret var klart började jag helt sonika rolla väggen också. Sen fortsatte det bara. Snart klart. Från mitt varma, terracotta och caffelattefärgade kök till ett väldigt väldigt vitt tog det ett par veckor. Nu är det de sista strukturella förändringarna kvar. Lite nytt kakel, ny köksbänkskåp och nytt golv under diskbänken... Raraste kusinen till mannen rycker in som räddaren i nöden och gör fint.<br />
<br />
Här kommer en bild på en färdig del av köket med snygg tomte och julkokböcker och ny disk...<br />
Sen får vi se när det blir skrivet nästa gång...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJkN-_5JA5Y_Xa5x3qg-CjXyGNaGlyCEBzzGBL-3XzNwbzoR3JmCnijkLEl50J7kN1cHDS6Pb42VXekL9EhJosUdFZAUDULNpNWHXLBRGuFO-zdkn_50KDNuaQ4TgL8plcEuuCnmsJQBQj/s1600/kok2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJkN-_5JA5Y_Xa5x3qg-CjXyGNaGlyCEBzzGBL-3XzNwbzoR3JmCnijkLEl50J7kN1cHDS6Pb42VXekL9EhJosUdFZAUDULNpNWHXLBRGuFO-zdkn_50KDNuaQ4TgL8plcEuuCnmsJQBQj/s320/kok2.jpg" width="320" /></a></div>Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-47805715254914170712010-11-18T08:34:00.000-08:002010-11-18T08:34:22.970-08:00FunktionI novembermörkret rör jag mig. Fungerande. Ser bra ut, tror jag, från utsidan. Hur det ser ut från insidan vet jag inte riktigt. Förlorar mig i en bok. En fantastisk bok. Shantaram. Skriven av och om en man som är både förbrytare, fängelsekund, rymmare, knarkare och en massa andra saker. Många saker jag har väldigt mycket fördomar och åsikter om. Ändå kan jag inte låta bli att älska honom och hans berättelse. Han skriver så det smakar, luktar, kittlar, bränner.... Hans ord målar upp hela scenariot för min inre teater och jag andas Bombay och de afghanska bergen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghxqmJ4nxc-n5jv-F-nJgxEGdhViUR0OdUjoaxt1HrVCLKkJzqAcxrBGSawMonBkD_0cMxZXfvd9QoU5KksX6PxcnRpYZ77Fdg3DNWezMcKPLzmWpsH1ghbK6FOetuFRN8DUlJcLJY1wI3/s1600/Shantaram.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghxqmJ4nxc-n5jv-F-nJgxEGdhViUR0OdUjoaxt1HrVCLKkJzqAcxrBGSawMonBkD_0cMxZXfvd9QoU5KksX6PxcnRpYZ77Fdg3DNWezMcKPLzmWpsH1ghbK6FOetuFRN8DUlJcLJY1wI3/s1600/Shantaram.jpg" /></a></div> Flykt. Kanske. Vila. Möjligen. Ebony och Ivory, min svarta och min vita hund vilar vid mina fötter. De heter inte så men det är så de ser ut just nu. Skavfötters. Nästan lika stora. Den lille är på väg om. Stor blir han. Slyngel är han just nu. Jag sitter vid min brasa. Känner mig lite ensam utan min stora längtan. Den verkar ha tagit semester. Utan den blir det mest tomt. Vem är jag då? Vart strävar jag? Vad definierar mig? Funktion? <br />
<br />
Emellanåt flödar jag genom stråk av inspiration. En ide, en till, fyller mig, tar över mig för en stund, får mig att leta fram papper och penna, anteckna, strukturera. Skapa reda ur det orediga. Hitta de gömda linjerna och riktningarna i något som kan förefalla fullkomligt oorganiserat. Det kan jag. Det är min funktion. Samla en massa input. Hitta en öppning. Sortera runt strömmarna som börjar bildas runt öppningen och låta flödet ha sin gång. Rätt vad det är föds något. En text, ett utkast, en affärside, en kurs, en träff, en middag, ett samtal. De egensinniga infallen som verkar komma av sig själv, utanför boxen av det som alla förväntar sig, de är min funktion. Jag är deras kanal. Kanske för att jag vågar lyssna. För att jag har försvagat mina försvar och aldrig haft några egentliga konventioner att hålla mig till. Därför kommer de genom mig.<br />
<br />
Varifrån? Visste vi det visste vi nog också svaret på de stora frågorna om varifrån vi kommer och varför vi är här. Det kollektiva omedvetna enligt Jung. De Ashkaiska Arkiven enligt somliga. Det bioenergetiska fältet säger några. Morfogenetiska fält talar Rupert Sheldrake om. The Field, säger Lynne McTaggart. Att det finns en massa information tillgänglig för oss från källor vi inte alltid kan härleda tror jag inte många säger emot. Intuition, vad är det? Kanalisering? Kreativitet? Inspiration? Ibland tänker jag att det kommer från samma ställe, alltihop. Någonstans ifrån som vi alla har tillgång till. Vi har bara glömt det. Tänk om min funktion är att komma ihåg? Återupptäcka? Integrera? Minnas, vem jag egentligen är och varför jag är här? Precis som du och alla andra. Än en gång inse att vi alla är samma. Att vi hör ihop. Så jag tror jag återvänder till brasan. Och min bok. Och min rasande, kärleksfulle och ordgeniale romanhjälte..... Kram!Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-32562343367570791282010-11-15T01:40:00.000-08:002010-11-15T01:40:40.284-08:00Form<div class="separator" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpNh56GZt22tHaTuLbuz8QTNBRB4d2tJLHZPWeFRtuV8YzZwzHFODUwtOCN1AXa8TzqKYmAWTEZ_sxZPyj6POY6MDkWuiOS5SeBuxzqGH3N4DXRhGt6HflJp2mDeYowwT8BrxCKjUJg61V/s320/Belystgruva.jpg" width="320" /> </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><i>Bilden är från ekosalen i Sala Silvergruva - en inverterad form som skapats av människohand</i></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
Mitt i det formlösa, riktningslösa november fascineras jag av form. Av hur vi människor skapar form av allting. En låt har en form, som vi känner igen och följer. Görs det något som avviker från formen för mycket finns det inte. Om det skiljer sig något kallas det kreativt eller nyskapande. </div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Allt gör vi form av. Om vi rör på kroppen blir det form. Yoga, styrketräning, promenad. Det har en form, en rörelse, ett språk, en uppsättning tillbehör, rum, kläder, skor. Om vi skriver böcker har det en form: Början, upptrappning, klimax, avslutning. Går vi på seans har det en form, "jag känner en man, han är lång, han har ett budskap, han är ledsen att han inte visade dig kärlek när han levde..." ett sätt att prata, ett sätt att formulera informationen som känns igen. Tidning har form. Till och med en blogg har form. Jag skapar den och följer den sedan slaviskt. En bild. En text. Ett innehåll som blir någorlunda förutsägbart...</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
Fester har form. Semesterresor. Arbetsdagar. Tid. Fredagar. Ett år i livet. Andliga upplevelser har form som visserligen kan variera något i olika mystiska och religiösa traditioner men visst har de en särskild form att följa. När man upplever något som saknar form, eller åtminstone saknar igenkänningsbar sådan, blir man ensam. Därifrån går inget att förklara längre. Kommunikationen som definierar vår existens omöjliggörs. Och då finns man inte, lika lite som det formlösa man upplevt.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Det tröttar mig. Samtidigt som jag förstår nödvändigheten. Vårt enorma behov av att skapa reda i sådant som inte går att reda ut. Det tröttar mig troligen för att jag inte kan inordna vare sig det jag gör, den jag är eller det jag för tillfället upplever i någon form jag känner till eller har ork att skapa och definiera.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Så för nu tillåter jag mig att vara som november. Grå. Kulen. Introvert. Utsiktslös. Skitig och lerig. Varm på insidan, i lyans mörker. Emellanåt upplyst av klara skyar, blå himmel och en vacker men lite lam sol som varken värmer eller lyser upp på allvar men ändå fortsätter att försöka. Inte på väg någonstans. Utan större mening eller mål. Görande det som görs och varande det som är. Bara just nu. Och just precis nu tämligen blötlagd. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7BAyXjbLYriaumKh6dAVWbc8RcCf29QbgmxtnUdJhxSAfwSmLsdaSOgvqLqZlUWtatK1RuP-OhdY_cqKVEGdFepVT2fzazqMWozly5P-Ka1ht9kIY3QfSuE-7PgbkiVnyFbUbi85zuWYQ/s1600/3ebfcec9e7f9c367.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br />
</a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7BAyXjbLYriaumKh6dAVWbc8RcCf29QbgmxtnUdJhxSAfwSmLsdaSOgvqLqZlUWtatK1RuP-OhdY_cqKVEGdFepVT2fzazqMWozly5P-Ka1ht9kIY3QfSuE-7PgbkiVnyFbUbi85zuWYQ/s1600/3ebfcec9e7f9c367.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br />
</a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7BAyXjbLYriaumKh6dAVWbc8RcCf29QbgmxtnUdJhxSAfwSmLsdaSOgvqLqZlUWtatK1RuP-OhdY_cqKVEGdFepVT2fzazqMWozly5P-Ka1ht9kIY3QfSuE-7PgbkiVnyFbUbi85zuWYQ/s1600/3ebfcec9e7f9c367.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br />
</a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7BAyXjbLYriaumKh6dAVWbc8RcCf29QbgmxtnUdJhxSAfwSmLsdaSOgvqLqZlUWtatK1RuP-OhdY_cqKVEGdFepVT2fzazqMWozly5P-Ka1ht9kIY3QfSuE-7PgbkiVnyFbUbi85zuWYQ/s1600/3ebfcec9e7f9c367.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br />
</a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7BAyXjbLYriaumKh6dAVWbc8RcCf29QbgmxtnUdJhxSAfwSmLsdaSOgvqLqZlUWtatK1RuP-OhdY_cqKVEGdFepVT2fzazqMWozly5P-Ka1ht9kIY3QfSuE-7PgbkiVnyFbUbi85zuWYQ/s1600/3ebfcec9e7f9c367.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br />
</a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7BAyXjbLYriaumKh6dAVWbc8RcCf29QbgmxtnUdJhxSAfwSmLsdaSOgvqLqZlUWtatK1RuP-OhdY_cqKVEGdFepVT2fzazqMWozly5P-Ka1ht9kIY3QfSuE-7PgbkiVnyFbUbi85zuWYQ/s1600/3ebfcec9e7f9c367.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br />
</a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7BAyXjbLYriaumKh6dAVWbc8RcCf29QbgmxtnUdJhxSAfwSmLsdaSOgvqLqZlUWtatK1RuP-OhdY_cqKVEGdFepVT2fzazqMWozly5P-Ka1ht9kIY3QfSuE-7PgbkiVnyFbUbi85zuWYQ/s1600/3ebfcec9e7f9c367.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br />
</a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7BAyXjbLYriaumKh6dAVWbc8RcCf29QbgmxtnUdJhxSAfwSmLsdaSOgvqLqZlUWtatK1RuP-OhdY_cqKVEGdFepVT2fzazqMWozly5P-Ka1ht9kIY3QfSuE-7PgbkiVnyFbUbi85zuWYQ/s1600/3ebfcec9e7f9c367.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><br />
</a></div>Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-7264852322373314422010-11-12T08:57:00.000-08:002010-11-12T08:59:23.173-08:00StillaDet blev stilla. Efter så mycket intryck och kringfarande drog sig stillheten samman omkring mig. Det ser nog inte så ut för någon annan. Min kropp gör det den gör. Jag uträttar det jag ska. Går och står, fungerar och genererar det som förväntas. Inuti blev jag som stormens öga. Stilla. Lugn. Jag har haft mycket klienter sen jag kom hem och det känns lugnt och skönt. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ7OhvXr4Gifof28jN3J5DY0aZKzr7DvD5WBksPMD-Dk77hdjkY0xc8QiwZARGv-MXUHN63MGlG8zONmW0iq8Ewhy7YXFvzDncwnyHXNhhqcRuiuHXM3l16Q4BkiDkvcSTg6gbnzpfJqeZ/s1600/New+Picture.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ7OhvXr4Gifof28jN3J5DY0aZKzr7DvD5WBksPMD-Dk77hdjkY0xc8QiwZARGv-MXUHN63MGlG8zONmW0iq8Ewhy7YXFvzDncwnyHXNhhqcRuiuHXM3l16Q4BkiDkvcSTg6gbnzpfJqeZ/s1600/New+Picture.jpg" /></a></div><br />
Bilden ska symbolisera the Gayatri Mantra.<br />
<br />
<i><span class="Unicode" style="text-decoration: none; white-space: normal;" title="International Alphabet of Sanskrit Transliteration">om bhūr bhuvaḥ svaḥ</span></i><i><span class="Unicode" style="text-decoration: none; white-space: normal;" title="International Alphabet of Sanskrit Transliteration"> </span></i><br />
<i><span class="Unicode" style="text-decoration: none; white-space: normal;" title="International Alphabet of Sanskrit Transliteration">tát savitúr váreṇyaṃ</span></i><i><span class="Unicode" style="text-decoration: none; white-space: normal;" title="International Alphabet of Sanskrit Transliteration"> </span></i><br />
<i><span class="Unicode" style="text-decoration: none; white-space: normal;" title="International Alphabet of Sanskrit Transliteration">bhárgo devásya dhīmahi</span></i><i><span class="Unicode" style="text-decoration: none; white-space: normal;" title="International Alphabet of Sanskrit Transliteration"> </span></i><br />
<i><span class="Unicode" style="text-decoration: none; white-space: normal;" title="International Alphabet of Sanskrit Transliteration">dhíyo yó naḥ pracodáyāt</span></i><br />
<br />
<span class="Unicode" style="text-decoration: none; white-space: normal;" title="International Alphabet of Sanskrit Transliteration">Mantrat finns i en fantastisk tonsatt version med Deva Premal som jag brukar ha på i bakgrunden när jag behandlar. Jag upptäcker att jag faktiskt kan de flesta mantran eftersom jag spelar hennes skivor så ofta. De ligger och nynnar i mitt sinne. </span><br />
<br />
<span class="Unicode" style="text-decoration: none; white-space: normal;" title="International Alphabet of Sanskrit Transliteration">Funderar över vad nästa steg ska bli. Behövs det något nästa steg? Livet rullar på så fint och det är vinter och horisonterna minskar. Tid att reflektera, gå inåt, integrera, fylla på sinnet. Tända ljus. Elda brasor. Resonera med vänner. Gå ut i kylan och använda kroppen för att sedan få komma in och njuta det varma vattnet som mjukar upp ömma muskler. Jag vänder mig ifrån pressen att göra, uträtta, åstadkomma. Det räcker. Det är bra som det är. Det blir tillräckligt ändå. Höst. Vinter. Jag följer naturen och moder jord. Bejakar min sanna natur. Och erkänner - vill man vara mindre metafysisk kan man helt enkelt kalla det lättja! </span>Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-39959982029050938412010-11-02T11:28:00.000-07:002010-11-02T11:28:02.604-07:00Studsar<div class="separator" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgm1-TexXNJgGLZS70YKT6PH7SIDl-2DzfoKTIS3514bDvE0brdhL5r-pt1C5cj5jkqIvx1P4UyRkhrlQDu7NNjT0ErdWEGSbnRQrjEiwCSOXDOVtcxsEJgO_j6jzN-t9tz0VZwcngVhA6T/s320/Angels.bmp" width="240" /></div><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Så kom jag så sakteliga hem igen, bara för att direkt studsa iväg imorgon igen. Det är roligt! Nu blir det bara ett par dagar, sen blir jag hemma och njuter november hela tiden. Eller vad det nu är man gör i november. Egentligen. Omtumlande vecka har jag haft, den som gick, och inte är jag riktigt säker på vad jag tycker och vad jag varit med om egentligen. Inte min kopp the känns det som, just nu. Men jag tar tid på mig. Och funderar mera.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Om Spanien tyckte jag mycket. Väldigt mycket. En vinbutik med så många sorters spanskt vin att det inte går att föreställa sig, som dessutom heter "hos änglarna" ungefär - med några änglar utanför. Häftigt. En fantastisk chokladupplevelse med "hot chocolate" som var som tjockflytande mörk chokladsås och skulle ätas med sked, eller doppas i med "churro" hur man nu stavar till det... </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Maten, fantastisk. Tänk så jag har ätit. Buffe varje dag. Efter min de-tox period här hemma... Trodde jag hade lagt på mig tio kilo, men näää... Det hände inte så mycket neråt när jag slet, men å andra sidan inte så mycket uppåt heller när jag förlorade mig i frestelserna. Min kropp är så stabil. Och snäll. Tack kroppen!</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"> </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUHw0D1UqkndWYuVTtRD6MUSmb3Uw2HYOvwgk5wNw0EdRZXpOOFT2RlknApjuCExYoOpnBA5KpdaOowEU_eY_jiYYp9xkTUKettrAMdnpJco109Gs_bBNngpjqQL16slDgh1wlz_1z3pjN/s1600/St+Feliu.bmp" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUHw0D1UqkndWYuVTtRD6MUSmb3Uw2HYOvwgk5wNw0EdRZXpOOFT2RlknApjuCExYoOpnBA5KpdaOowEU_eY_jiYYp9xkTUKettrAMdnpJco109Gs_bBNngpjqQL16slDgh1wlz_1z3pjN/s320/St+Feliu.bmp" width="320" /></a>Ungefär så här såg det ut där vi var. I sol och storm. Stormnatten var oerhörd, stor, vacker och lite ruskig... Levande. Oerhört levande. Med havet så nära, vinden rakt in genom balkongdörren...<br />
<br />
Imorgon ger jag mig av igen. Inte så långt. Bara till London. Ska vara med och prata på ett inspirationsseminarium. Min största fördel är nog att jag är utlänning. En expert är ju en från en annan kommun lärde jag mig tidigt i min karriär. Vad blir man då när man är från ett annat land? Internationell - typ? Det blir kul. Den här sidan är bra, min läromästare från det att jag var 18, Mike Pegg är grundare och huvuduppmuntrare som vanligt och här finns massor av tips och förslag och ideer och duktiga människor. <a href="http://www.thestrengthsfoundation.org%20/">www.thestrengthsfoundation.org</a><br />
<br />
Så håll tummen för mig på torsdag kväll, jag kommer att ta med mig Sala och silvergruvan som ett exempel på hur man kan använda styrkor hos en plats och hos människorna där för att utveckla även den affärsmässiga sidan. Det har varit härligt att leta bilder och tänka på alla härliga personer och roliga saker vi gjorde under min tid där - vilken förmån att få ha varit med om det! Så när jag nu slutat vara Salabloggare kan jag ta med mig Sala ut i världen på riktigt!<br />
<br />
Allt för nu. Foto Lisa Ritter och Katie Zahn. KramKajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-88051519377819271992010-10-27T12:50:00.000-07:002010-10-27T12:50:41.400-07:00MultilinguaSå hamnade jag i Spanien. Norra delen, men rätt långt utanför Barcelona. Upptäckte tillsammans med vännen B. i taxin att vi nog verkligen klarat en av "färdigheterna" (skills) som vi utbildats i de senaste fyra åren... Surrender! Hur man nu översätter det... Nollkoll kanske?<br />
<br />
Vi sitter alltså i en taxi, som nån annan har bokat, vi har ingen aning om vart vi ska, vi hade tom missat att vi anlände till olika terminaler...Vi vet inte vad klockan är, vad hotellet heter eller ens riktigt vad utbildningen handlar om som vi ska på!! Vi fnissar hysteriskt och inser att allt kommer att ordna sig, trots nollkoll. Det finns andra som vet vad de håller på med, tydligen. Taxichaufförer och sånt...<br />
<br />
Så vi kommer fram och det är oerhört vackert! Det är grönt, havet är azurblått, klipporna rödgula, horisonten enorm och himlen hög och klar. Hotellet är stort och vindlande, troligen tillbyggt och ombyggt i många omgångar och ligger som ett fågelbo högst upp, längst ut på en klippa! Det är vackert och lite slitet och känns som om det var fint nog för kungliga en gång i tiden, men sen har förfallet vidtagit och nött det hela lite i kanterna. Även personalen tror jag :-) Rara men lite förvirrade och ibland t.o.m lite småtokiga eller avvisande!<br />
<br />
Framåt kvällen anländer resten av vårt gäng, the chickas... Här är vi allihop i solen, på ett arrangerat foto till en väns födelsedag! Alla är här utom I. från Portugal som har liten bebis och inte kommer ifrån...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgZrICWe1-MazdNr25dz9TwEASrLtjmfoVb7WQNRMQEI03-YZjQY2tP60MCyMRz2s9rE1Jzolsy8-GWLnu7VZCNHtlax0o9IRrk2ymHzMVAhGf0eImfBi05JmWip9nR5_HXnqouVkiQnh4/s1600/chicas.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgZrICWe1-MazdNr25dz9TwEASrLtjmfoVb7WQNRMQEI03-YZjQY2tP60MCyMRz2s9rE1Jzolsy8-GWLnu7VZCNHtlax0o9IRrk2ymHzMVAhGf0eImfBi05JmWip9nR5_HXnqouVkiQnh4/s320/chicas.jpg" width="320" /></a></div><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Idag har kursen börjat. Drygt sextio. Allt översätts till både engelska och spanska. Jag kan väldigt lite spanska men njuter, lär, suger in alla ord och uttryck och verbformer... Tänk om jag lär mig... lite.. tänk! Framåt kvällen efter första arbetsdagen minglar vi lite och försöker göra oss förstådda hos dem som inte pratar engelska... Så jag upptäcker att jag faktiskt både förstår och kan prata lite franska och lite spanska!! Det är en sån känsla att stappla sig fram och göra fel och söka efter ord och ändå lyckas få den andre att förstå! Och själv förstå när de pratar! Lite tyska, lite portugisiska och italienska blir det också, inte för min del men runtomkring.<br />
<br />
Jag njuter av smältdegeln av språk, röster, kulturer och personligheter. Av maten. Paella. Desserbuffe (livsfarligt... jag har klarat mig hela dagen idag, inte en efterrätt så lång ögat kan se, kors i taket!) Vänner. Ljuset. Havet utanför fönstret. Solen. Rosorna i trädgården. Av att livet kan vara bara skönt ibland. Inte så hårt arbete!<br />
<br />
Och imorron bitti tidigt, inte bara för spansk tid, är det yoga, en timme, före frukost! Himmelrike...<br />
<br />
Det var nog allt för idag. Har ett föredrag att förbereda till nästa vecka... de mailade idag och ville ha min presentation på fil ... Hmm... nja... den är inte RIKTIGT klar.... hmm... Så jag lär jobba på lite! Nattinatti 0ch kram till er alla där hemma!Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-42844276089718043682010-10-24T13:57:00.000-07:002010-10-24T13:57:27.896-07:00På väg...<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ-7TwIb9yPqriPRJypxZ_JDZGRRxhcLnCL-aersy_MEntYijLm3qL8iuQ805ySNcJ2cK8Eb2of-wNi4CqurHFDFawNPLhoAHmg5rT8hOEDjwT3Z1pSJvreWyDCMWwOQgHb4bJ2EOfQrgh/s1600/Skitkarring.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJ-7TwIb9yPqriPRJypxZ_JDZGRRxhcLnCL-aersy_MEntYijLm3qL8iuQ805ySNcJ2cK8Eb2of-wNi4CqurHFDFawNPLhoAHmg5rT8hOEDjwT3Z1pSJvreWyDCMWwOQgHb4bJ2EOfQrgh/s320/Skitkarring.jpg" width="320" /> </a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Jahaja...</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Så var hon på väg igen, skitkärringen... trollpackan...</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"> </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Med fullt utbredd packnoja, kämpandes för att komma ner till tio kilo för att jag var för snål att betala för incheckad väska (SÅ DUMT!!!) mitt i natten när jag ska upp fyra igen... sätter jag mig och skriver blogg..</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Fick ju sparken från min gamla för att jag var så dålig på att uppdatera, och med den arbetsledare jag har nu (se bild ovan...) så kommer det inte direkt att bli lättare... Så jag kämpar på! Eller tycker att det är lite roligt.. Eller...</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Ska till Barcelona, eller lite utanför. Har inte riktigt hunnit sätta mig in i vad det är jag ska göra än... Utbildning är det, så mycket vet jag. Psychonoetics, det vet jag också. Något känner jag till om vilka som ska vara där. Mina chickas, mina raraste vänner från Harry Potter-skolan kommer att vara där, de flesta. Solen längtar jag till. Och havet. Och slippa frosten. Och hösten. Tror jag fått en liten släng av höstblues sista veckan. Märkligt, när man verkligen inte har någonting i hela världen att klaga på... </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Så jag packar lite till. Måste duscha. Hitta mina skor. Hoppas jag klarar lilla väskan igenom incheckningen trots att den väger lite mer än tio... Bara väskan väger tre.... datorn säkert tvåochetthalvt... hua!</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Jag har ju blivit med Macintosh, släpbar, begagnad men dock! TIll makens förtjusning, han som redan är frälst!</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Har haft Londonbesök här i helgen. Klienter. Familjen har börjat plocka av tegelpannorna på logen som ska få nytt tak. Ungdomarna har kommit hem och tagit över hästjouren, puh! Livet snurrar på och nånstans mitt i virveln av allt som sker finns jag. I ett nav av lugn, där mycket snurrar runtomkring.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Var och hälsade på nytillskottet i bekantskapskretsen i fredags. Äntligen får jag träffa lille E. som blivit dryga två månader. Hans mamma, som är mamma för första gången, är nog den vackraste lilla mamma jag sett. Hon lyser. Ni vet hur det är när det bara blir rätt. När allt ramlar på plats och går som det ska. Alla hormonerna kickar in, barnet mår underbart, mamman är omtumlad och förälskad och ingenting är som förr. Att bara få kliva in i deras rum, i deras närvaro och känna, uppleva och minnas är en sån förmån. Jag blev kär också. I lille E. Och hans goa mamma som är så värd att få ha det som det är just nu. Jag har känt henne länge och sett förändringarna. Nu ser hon ut nästan som hon gjorde när hon var riktigt ung. Bara med mera djup. Helt underbart!! Mera bebisar åt folket!!! (såna som sover på nätterna och är goa och glada menar jag förstås...)</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Gonatt världen. Och familjen. Och adjö ett tag. Vet inte hur mycket jag kommer att kunna skriva om ens något, men jag har lillMacen med mig så hoppet finns. Viva Espana och ha det gott här hemma!</div>Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-23860899215130123642010-10-20T13:15:00.000-07:002010-10-20T13:15:50.542-07:00Böcker<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFLrmXhQ4PV02TcilhO4gwq1HkZO9jmgozRgEYwhf-G_XTWLZ4S_0eHMDSce0e0FRXo24_LSOC0t9kqnJJuiCWKFzleaRIJ9NUXbpw1dz7cxQuHMyeAwBMQ4LoAQLs2Z9c621T6CO_D3Nz/s1600/Bok.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFLrmXhQ4PV02TcilhO4gwq1HkZO9jmgozRgEYwhf-G_XTWLZ4S_0eHMDSce0e0FRXo24_LSOC0t9kqnJJuiCWKFzleaRIJ9NUXbpw1dz7cxQuHMyeAwBMQ4LoAQLs2Z9c621T6CO_D3Nz/s320/Bok.jpg" width="320" /></a></div>Måste bara skriva lite om en annan passion jag har - böcker! Eftersom jag ska börja en ny utbildning (Psychonoetics) nästa vecka har jag nyss beställt hem en hel bunt - det ligger väl sådär femton böcker i en härlig hög på mitt skrivbord som jag går och vankar runt och bläddrar lite i och läser lite här och där... Och någon som jag har börjat på.<br />
<br />
Är oerhört förtjust i Linda Kohanov - hon finns inte översatt till svenska än vad jag vet, men hennes böcker om hur hästar relaterar till oss, andlighet och hur vi påverkas av hästarna i våra liv är helt fantastiska. "Riding between the Worlds" och "The Tao of Equus" är underbara och snart kommer "the Horse in my Cathedral" som jag faktiskt fått läsa ett provkapitel ur - skickat till mig direkt från författarinnan!<br />
<br />
Älskar också Robin Hobb, eller Megan Lindholm som hon egentligen heter, som skriver tjocka, härliga fantasyböcker i trilogier, nu senast en om drakar.. De hänger ihop, de flesta och är i olika delar av samma värld. Patrick Rothfuss har skrivit Vindens Namn och sedan låtit oss vänta i flera år på uppföjaren, den har inte kommit än... Men den är helt fantastisk, även den i fantasy-genren!<br />
<br />
Annars läser jag just nu Boktjuven av Marcus Zusak och The Psychology of the Future av Stanislav Grof. Samtidigt. Ja. Jag växlar lite. Beroende på vad jag orkar, roman eller facklitteratur. Så jag bär runt båda i huset.. och läser lite nu och då. Nuförtiden tillsammans med glasögonen som behövs - konstigt så det kan bli...<br />
<br />
Fler i högen är Integral Spirituality av Ken Wilber, Wheels of Life, Leving Deeply, Presence, SOulCraft, Theory U...<br />
<br />
Och andra absoluta favoriter i gränssnittet mellan mainstream science och komplementärmedicin är Larry Dossey, Bruce Lipton, Candace Pert och Lynne McTaggart - hennes "the Field" är en fantastisk bok för alla som känner sig skeptiska och naturvetenskapliga men ändå intresserade av att utvidga sin världsbild. I mötet mellan uråldrig mysticism och hypermodern kvantfysik - där ligger det nya tillväxtområdet noetik som jag alltså ska förkovra mig ytterligare inom.<br />
<br />
Mer böcker kommer sen. Ska försöka slänga in lite som jag tycker är bra här. Har du bra tips så släng in dem, vill veta vad du läser och vad som inspirerar dig! KramKajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-56047823103684862852010-10-20T12:56:00.000-07:002010-10-20T12:56:57.956-07:00SinuskurvaEller bergochdalbana, välj det som behagas....<br />
<br />
Livspulsen. Expansion - stasis - kontraktion - stasis - expansion.... Ett ständigt pulserande på alla nivåer, alla frekvenser. Dagar. Hjärtslag. Humör. Kreativitet. Livslust. Allt pulserar i olika takt.<br />
<br />
Idag var det lite lägre. En svacka. Allt går tungt. En hel del i samklang med vädret förstås. Jag är hästvakt. Alla täcken är blöta, alla hästar är lite nerviga och jag är trött. Flera uppdrag som ligger och trycker och jag hattar emellan utan att egentligen få något riktigt gjort. Inget att gnälla över. Bara konstatera. <br />
<br />
Och acceptera! Det är nog det som är grejen, tror jag. Det jag börjar komma fram till, efter alla böcker jag läst och alla föredrag jag hört, alla smällar jag gått på och alla fantastiska saker jag varit med om. Allt handlar om att acceptera det som är, utan att värdera eller döma.<br />
<br />
Många pratar om det. Icke-dömandet. Den totala acceptansen av nuet, sakernas tillstånd. Tao. Kanske är det Nalle Puh som är den enda upplysta varelsen i den här existensen. Han accepterar. Godmodigt. Det mesta. Vi andra dömer och värderar och tycker och tänker. Skapar skuld och skam och negativitet. De fantastiska "gurus" som predikar acceptans och tolerans - även de dömer, värderar. Det som är negativt, fult, dåligt, besvärligt, det ska bort.<br />
<br />
Ändå tror jag att det är det som är mest värdefullt. Blockeringar och hinder som vägvisare till det vi behöver ta hand om för att kunna må bättre, bli friare, mer kreativa. Tänk om man verkligen, på djupet, kunde acceptera det som är jag. Inklusive dåliga dagar, ogjorda uppdrag, stökiga kök, trasiga naglar och extrakilon på rumpan. Tappade sugar och brustna principer och missade möjligheter. Det är jag. Sån är jag. Tänk om det var ok? Jag vet ju att det är det, på något sätt, men kan inte låta bli att gå och nöta och skämmas och förhålla mig till allt det jag inte gillar och inte vill vara....<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqctY6eBRswoJq72nZEihXLNpwg-u2CIrZGDCYPWz8IoYbQWSXbCzVCTSFBadtn4o5qaPYTecOHRUvZ1ZjGJ1vt7BwRi7AEt5Nh1o0As-zAb3HucFBedJRKauc391vqA02RNUVT-v2HJbi/s1600/blogg6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqctY6eBRswoJq72nZEihXLNpwg-u2CIrZGDCYPWz8IoYbQWSXbCzVCTSFBadtn4o5qaPYTecOHRUvZ1ZjGJ1vt7BwRi7AEt5Nh1o0As-zAb3HucFBedJRKauc391vqA02RNUVT-v2HJbi/s320/blogg6.jpg" width="320" /></a></div><br />
Så idag var det lite ner. En höstdag även på insidan. Imorron är en ny dag. Kanske blir det snö. Kanske hinner jag lite mer imorron. Eller inte. Det blir som det blir. Mitt jobb är att hänga med och vara vaken och acceptera. Varje sekund. Varje timme och varje skiftning i det jag kallar verklighet. Jag gör så gott jag kan! Panta Rei - allt flyter! KramKajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-85794745438052686522010-10-18T07:58:00.000-07:002010-10-18T07:58:17.690-07:00Tre hårda grabbar....Jag har ju en man i mitt liv som är väldigt duktig på att fotografera. Därför brukar jag be honom om bilder till olika saker jag gör. Blogg t.ex. Möjligen borde då bloggen bli en kombiblogg, mannenåjag's blogg som vi gör tillsammans. I julas gjorde vi en bok tillsammans, som trycktes i bara några få ex men finns i pdf på nätet, fanns iallafall, på min hemsida, jag har nog plockat bort alla länkar nu. Det är lite kul, hans bilder och mina texter.<br />
<br />
Idag bad jag honom som vanligt om en bild till bloggen och efter en stund kommer han med ett underfundigt leende och säger att han har skickat över en. Och vad får jag??? Inte en utan fyra!! Men ok. Jag tar med dem.<br />
Här kommer de: Får jag presentera tre viktiga män i mitt liv och ett fenomen?!<br />
Ta-ta-ta-ta-ra - fanfar, THE WELL PLAYERS!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv_KhgBc_fefUtd-U6rQVpUEACYbbT1sl-A54bewDNQUlYmrjDhzAbhRb2lIiQBRAn-Agpad7KMgkd47VpoFUKZzDNizcMrkfvzLjS1gMsT_yansEwE9Mjnxg_P1C7O0IWBB6STuKbVLdl/s1600/blogg2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv_KhgBc_fefUtd-U6rQVpUEACYbbT1sl-A54bewDNQUlYmrjDhzAbhRb2lIiQBRAn-Agpad7KMgkd47VpoFUKZzDNizcMrkfvzLjS1gMsT_yansEwE9Mjnxg_P1C7O0IWBB6STuKbVLdl/s320/blogg2.jpg" width="320" /></a></div>Det här är Clas. Clas Bas. Filmare. Jockey. Ridande fotograf. Sjunger Mustang Sally så man får ståpäls. Vi lärde känna varann 1995 när han var teknikchef och jag var vd för TV4Bergslagen som det hette på den tiden. Han har lärt mig mycket. Inget är omöjligt. Det finns inga begränsningar. Livet är större än vi tror och hästar är inte farliga! Bland annat. Dessutom är han sambo med en av mina raraste vänner och pappa till två härliga ungar som börjar bli stora de också! <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxcS7l1fXSOgG8A_d3Q6v6ocFMFUkLiNbB3ZNXzWPX1fmRBO9jx0cEeHOOrQyRIcdij8rbUuEs7N7tU-IGAaCQV1sr3snyCIbs8HpINJRMPB2ytY_lwxIeToj7RG22AvB0dTq6MR1eZ3DC/s1600/blogg3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxcS7l1fXSOgG8A_d3Q6v6ocFMFUkLiNbB3ZNXzWPX1fmRBO9jx0cEeHOOrQyRIcdij8rbUuEs7N7tU-IGAaCQV1sr3snyCIbs8HpINJRMPB2ytY_lwxIeToj7RG22AvB0dTq6MR1eZ3DC/s320/blogg3.jpg" width="254" /></a></div> Sen kommer Mats. Nät-Mats. Mannen med koll på de nya medierna. Och den gamla musiken. Folkmusiken från Sverige och rockmusiken från utlandet. En fullkomligt överbegåvad musiker som kan spela på allt, komponera och arrangera vad som helst och dessutom gör det! Ser du en snygg hemsida så har han gjort den. Han reser över Sverige och världen och lär oss andra hur vi ska hantera allt det där som finns precis vid våra fingertoppar, ute i cyberspace... Mig har han också lärt mycket. Om kärlek och att verkligen orka stå kvar i kärlek även när det blåser både orkan och cyklon samtidigt. Om lojalitet och vänskap. Om eldsjäleri. Om texter och ord. Och mycket annat.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm-iQAYuTyEv2PNoLWT2iEBoPZbGROFDlbFb5NTjvkkv1cML-ADsKw9DY7TXoqVAMjzp-osVAGUNNAVYF6MjCq6ox7jahwnrdIm-ODHsByijn-u2UYfbJ-0L_poWNkoR3VeE-Gqm66RCtn/s1600/blogg4.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9JNYvs1jJ1kSsYT7wvy-ssl5FsIsXhzhBB9-5TUnvHOqf9SOpHb_vrnXiONuoZLFaGVlwv_6_VZ2sXfPkx0gGCxoxduRbUWvyjg2DAS9yU8upswdsRVmDxcOPlW3USIFvllfVJ8Bj95Az/s1600/blogg8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9JNYvs1jJ1kSsYT7wvy-ssl5FsIsXhzhBB9-5TUnvHOqf9SOpHb_vrnXiONuoZLFaGVlwv_6_VZ2sXfPkx0gGCxoxduRbUWvyjg2DAS9yU8upswdsRVmDxcOPlW3USIFvllfVJ8Bj95Az/s320/blogg8.jpg" width="320" /></a></div><div style="text-align: left;">Till sist förstås Tord. Tord Ford. Han har kört Ford i många år nu. Väldigt många. Kanske för många. Sen den här bilden togs har han slutat snusa, tack gode gud säger jag! Livet blev mycket lättare, åtminstone för mig, troligen inte för honom. Mannen som tar alla vackra bilder, men jag undrar om han verkligen har tagit den här? Många talanger har han, även utom fotograferandet. Han spelar. Sjunger. Underhåller och tokar sig. Där vissa andra lokala trubadurer (läs Dan Viktor) har gjort den låga svansföringen till sitt adelsmärke gör denne man precis tvärtom. Hans späda pojkkropp och fenomenala dansteknik och enormt genomarbetade version av Lena Ph's "det gör ont" har fått många kvinnor att falla ihop... om han får säga det själv iallafall. Vad de egentligen föll ihop av låter vi vara osagt... Han älskar whisky och leder whiskyprovningar. Han dressar upp i snygg eller mindre snygg 1700-tals-stass och presenterar Sätra Brunns historia för gäster som sina alias Erik Styvnacke eller Walentin Wolf. Om han lärt mig något?? Det tror jag vi spar... det ryms inte riktigt här på en liten blogg.</div><div style="text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm-iQAYuTyEv2PNoLWT2iEBoPZbGROFDlbFb5NTjvkkv1cML-ADsKw9DY7TXoqVAMjzp-osVAGUNNAVYF6MjCq6ox7jahwnrdIm-ODHsByijn-u2UYfbJ-0L_poWNkoR3VeE-Gqm66RCtn/s1600/blogg4.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm-iQAYuTyEv2PNoLWT2iEBoPZbGROFDlbFb5NTjvkkv1cML-ADsKw9DY7TXoqVAMjzp-osVAGUNNAVYF6MjCq6ox7jahwnrdIm-ODHsByijn-u2UYfbJ-0L_poWNkoR3VeE-Gqm66RCtn/s320/blogg4.jpg" width="320" /> </a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Till sist natten. Den mjuka augustinatten när Wellplayers avslutar säsongens sommarpubar på Sätra Brunn. Det här inlägget får bli en liten kärleksförklaring till musiken, till Brunnen, till alla som spelar där och det enträgna arbetet med sommarpubarna som nu, efter åtta somrar, börjar bli en institution. 60 stycken har det blivit genom åren. Till den första kom 7 personer. Till den andra kom femton. Till den tredje strax under trettio. Så har det fortsatt, uppåt i sakta mak. Denna sommar tror jag inte det var under trehundra en enda gång och omkring tusen som mest. Det är ett fenomen, faktiskt, även om jag varit med och skapat det själv. En härlig "byfest" där alla är välkomna, inget inträde, god mat och ädel dryck och sommarstämning. Sen får man lämna en slant i utträde när man går, om man vill och tycker man har råd. Tack vare detta kan pubarna fortsätta, eftersom så många gör det och bidrar med en slant, förutom att de handlar öl och mat! Kom nästa sommar, all info finns på <a href="http://www.satrabrunn.se/">www.satrabrunn.se </a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Förresten kan man investera i samma brunn nu om man vill. Dra sitt strå till stacken för att den ska kunna överleva som sammanhållen enhet. Jag har ju hoppat av förstås, men stödjer förstås brunnen ändå! Min karriär har ju varit spikrak där - började som tf vd för åtta år sedan och nu har jag avancerat till sommarvikarie i receptionen! Det är grejor det! KRAM</div><div style="text-align: left;"></div>Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-54160060787934075522010-10-17T03:25:00.000-07:002010-10-17T03:27:23.389-07:00TystnadImorse, söndag morgon, gick jag ut tidigt till hästarna. Jag är ju hästvakt denna vecka och har eget ansvar för sex stycken - min äldstadotter och hennes sambo som i vanliga fall sköter om allt detta är på välförtjänt semester och hälsar på sin lillebror (min son alltså!) som ju jobbar på Gran Canaria just nu. Det där med hästvakt och mockning och täcken och foder och olika hagar och passning är ett kapitel i sig, det kommer nog mer om det sen...<br />
<br />
Men det som var så fantastiskt i morse var tystnaden!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs_0p0Dw1T8lVkH5bkOu0d6wnPDAJzo7NuygSxKtQnI9rgXk6nKH_0ncRieZ4PC5mJd4nlC3rXCoQIu2w14-upnoMzZZds9LQS_Zjwp3uYWocDg3-0taOZGjl-xUbNXw-rnmFxSU_ezu0B/s1600/New+Picture.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs_0p0Dw1T8lVkH5bkOu0d6wnPDAJzo7NuygSxKtQnI9rgXk6nKH_0ncRieZ4PC5mJd4nlC3rXCoQIu2w14-upnoMzZZds9LQS_Zjwp3uYWocDg3-0taOZGjl-xUbNXw-rnmFxSU_ezu0B/s400/New+Picture.png" width="400" /></a></div><br />
Vi bor ju mitt i skogen. Vi har knappt några grannar, dem man ser är långt bort. Ändå bor vi nära stora vägen, så det är ett ständigt brus av trafik som jag knappt märker längre men som är ständigt närvarande.<br />
<br />
I morse var det tyst. Söndag morgon. Långtradarna kör inte. De flesta ligger hemma på örat och sover. Det har nyss blivit ljust och det är kallt och kristallklart. Inte en vindpust. Frost i gräset. Nästan alla löv har fallit av träden och åkrarna ligger bruna och nakna. Det var så tyst men tystnaden var enormt innehållsrik och jag kände mig som flyttad till en annan värld. En mycket större värld. Men fler nyanser, mer rikedom, mer utrymme och mer information. Det var tyst, men egentligen inte alls tyst.<br />
<br />
Jag HÖRDE! Jag kunde höra alla de små ljuden, och från långt bort! Någon som slog i en dörr på andra sidan ån. Biffkorna som råmade hos grannen flera kilometer härifrån. Fåglarna. Jag hörde till och med rådjuren som flydde ur hästhagen när jag kom ner med hästarna. Det kändes som om jag hörde himlen, luften, marken och vattnet, rent och oförstört, så som världen är avsedd att vara. Så mycket information och intryck som jag i vanliga fall inte har tillgång till för att trafikljuden ligger som en täckande matta i vägen.<br />
<br />
Tystnad håller på att bli en bristvara. Eller tystnad, helt tyst, absolut tyst, tror jag inte man vill ha det, eller ens att man mår så bra av. Men utrymme där bara naturen låter. Det finns platser på jorden där det är tyst, norra Sverige till exempel. Eftersom jag är uppvuxen där, om än i en liten stad, tror jag att jag är van och beroende och har någon sorts grund i mig för hur det "ska vara". Här är det sällan tyst. Inte ens mitt ute på en sjö eller längst in i svampskogen. Man hör alltid ljuden från människornas konstruktioner. Bilar, tåg, flyg, fabriker.... Vi fyller våra liv med ljud, fläktar, elektriska motorer och andra prylar, skvalmusik, telefonsignaler. Det fullständigt hjärndöda plingandet från lilladotterns tevespel som kan göra mig galen...<br />
<br />
Jag behöver tyst. Jag längtar till tyst. Ändå är till och med mitt gamla, omoderna hus på landet fullt med ljud. När jag är ensam stänger jag av märker jag. Aldrig nån teve som står och pratar, ingen radio, ingen musik, jag går och drar ur apparater och stänger av sånt som surrar och låter. Jag plockar till och med ur batterierna ur en del klockor. Men det är ju så sällan jag är ensam. När familjen är hemma är det buller och bång för det mesta... Det är ju härligt det också, på sitt sätt.<br />
<br />
Men jag tror jag behöver skapa en tyst tillflyktsort för mig själv. Och kanske för nån annan som fungerar som jag. Var och hur har jag ingen aning om. Än. Men det löser sig...Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-75087927682628250212010-10-17T03:08:00.000-07:002010-10-17T03:08:25.478-07:00VattenI fredags kväll var jag på Hasseludden utanför Stockholm och lyssnade på dr. Masaru Emoto <a href="http://www.masaru-emoto.net/">http://www.masaru-emoto.net/</a> som var i Sverige och berättade om sin forskning kring vatten.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"> <img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJN8GF17m05mg7LDTbnqHmMV1-G19-h8LvWZSAghsbyvLvyMlupi92cosSsxn0tMa906Ben1gRCzCpDWGUtiuO4nEnVYJM-1Axoa1BxCiX5bEIDcvihTzQSyRztYACFtSVz07sbj4BCMfh/s320/sakura.jpg" width="320" /><span style="color: black;"> Körsbärsblommor</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Dr. Emoto använder vatten av olika kvalitéer och vatten som influerats av bilder och ljud och fryser ner 1 ml i varje petridisk. Sen fotograferar han kristallerna som bildas och de har olika form och uttryck beroende på var de kommer ifrån och vad de blivit "impregnerade" med. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1xKuZtlmsKfCYYPHhBCrHPxQisLZWMzlcgwuNZxagAMve_f9P6fNebA04yRTYMN-NYKZu2b1sWeUrKIuUZjcfSSflRH6J430HTmJw8l4mn73dzZ8ciL4u8brugWso-uHfMbBbKISIHJF3/s1600/Fujiwara.jpg" /> Fujiwara</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Den här kristallen kommer från Fujiwara dammen i Japan och mår inte lika bra som den ovan som influerats av körsbärsblommor. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Hans teori går ut på att vatten är informationsbärare. Att det tar till sig och bär med sig information av olika slag och att påverkar sin omgivning med detta. Teorin är förstås mycket mer komplex än så, men bara det påståendet vänder ju upp och ner på många saker.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Tänk t.ex att vi består till 70% av vatten som vuxna, och i ännu högre grad som foster och små barn. Om det vatten vi då har i vår kropp har information som påverkar oss blir det ju mycket viktigt hur vi hanterar det vattnet. Att vi dricker bra vatten. Att vi inte utsätter oss och vattnet i vår kropp för saker som det inte mår bra av, oljud, konflikter, gifter och annat. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Tänker också att mysteriet med homeopati som egentligen inte alls kan fungera men ändå gör det kan ha en del av sin förklaring här. Om ämnet som man börjar späda ut sätter sina energispår i vätskan som späder ut, så att till slut är ämnet borta men "minnet" av det finns kvar i vätskan och har effekt på kroppen. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Fascinerande. Även om man inte köper alltihop rakt av behöver man ju inte göra som större delen av det vetenskapliga etablissemanget och bara frysa ut eller inte ta notis om forskning som faller lite utanför ramen. Tankesättet är spännande och omvälvande och kan kanske bidra till att förändra vårt synsätt som Laval gjorde när han upptäckte bakterierna.</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
Kanske också en brobyggare mellan den gamla "humoralpatologin" som ansåg vattnet läkande och vattnets kvalitet avgörande för hälsan - det som vi på nittonhundratalet slagit bort som vidskepelse eller vantro kanske inte var så helt tokigt ändå? </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Spännande, hur som helst! Kram</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><br />
</div>Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-73633938892668978022010-10-14T06:26:00.000-07:002010-10-14T06:26:09.442-07:00Tidsresor...Har haft en kär vän på besök. Vi gick gymnasiet ihop, för länge sen, däruppe i norr. Vi är väldigt olika och ändå känns det som så bekant. Vi ses sällan. När vi ses fortsätter samtalet där det slutade sist. Vi känner varann så väl. Det finns inga masker eller förställningar. Bara sant. Vi vet varandras framsidor och baksidor. Det är så tryggt och så fritt. Kärlek. Ovillkorlig. Precis som hon är, så älskar jag henne. Så vacker. Så klok. Så lojal. Så nära. Så inihelvete stark och modig.<br />
<br />
Att mötas igen blir som en resa genom tiden varje gång. Jag blir arton igen. Dialekten ramlar tillbaka och de välbekanta, främmande ljuden formas i min mun som de gjorde då. Jag fnissar åt samma saker. Vi minns tillsammans. Hur vi var. Hur andra var. Vi följer tidslinjerna framåt. Vad hände med den? Och honom? Och "hon dära" vad hände med henne tro? Vi uppdaterar nuet. Vem är du nu? Vem är jag? Vad har vi levt igenom sen sist? Jag reser fram och tillbaka i mitt liv och känner mig egendomligt berörd och naken. Sårbar. Och älskbar på samma gång. Genomskinlig.<br />
<br />
Våra döttrar, de minsta. Inte riktigt lika gamla men ändå hittar de varann. Jag hör min lilladotter flytta sitt språk och anpassa, precis som jag alltid gjorde. Jag bytte tungomål, mellan norr och söder. Det var som två separata verkligheter jag levde i, sommaren på västkusten och vintern i norr. Var och en hade sin dialekt, så skild åt att det föreföll vara olika språk. Jag kunde inte hålla kvar, utan bytte, anpassade. Det gör lilladottern också. Redan efter några timmars inflytande av norrländskan. Det är lite roligt.<br />
<br />
Så kärlek. Idag. Till tiden och historien och gamla, ljuvliga vänner som finns kvar i mitt liv. Till hösten och ljuset och löven som virvlar runt på min veranda. Till det onda som värker ut och slätas till. Tack, livet. Kram!Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-71314751815240100992010-10-12T11:41:00.000-07:002010-10-12T11:41:42.853-07:00Heja Tina!<a href="http://harpasione.blogg.se/">http://harpasione.blogg.se</a><br />
Vill passa på att rekommendera en blogg som berör mig enormt mycket. Tina är nog en av de modigaste och starkaste människor jag känner till. Jag känner henne inte på riktigt men gläds åt att få följa hennes blogg.<br />
<br />
Min "gamla" blogg ligger kvar ett tag till, ska se om jag kan flytta över det materialet sedan, <a href="http://www.salaallehanda.com/bloggar/kajsassala">www.salaallehanda.com/bloggar/kajsassala</a><br />
om någon skulle vilja kolla det jag skrivit förut under ca 1 år.<br />
<br />
Kram!Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-32375971504648734942010-10-12T11:11:00.000-07:002010-10-12T11:11:47.769-07:00Att föra någon varsamt.....Att föra någon varsamt.....<br />
...tillbaka till sig själv.<br />
<br />
Jag läste det som en definition för några år sedan. Kommer faktiskt inte ihåg vem som sa det och i vilket sammanhang men meningen satte sig. Sedan dess har jag använt den många gånger och i många sammanhang. Inte bara använt den, utan levt den. Det är nämligen det jag håller på med. Först och främst med mig själv. Men även med andra. Att fortsätta att hitta mig, vad som är jag, vad som inte är jag, vad jag kan, vad jag vill, vad just mitt bidrag kan vara. Det känns som om det renodlas för varje år, för varje dag. Onödigt faller bort, svårigheter slits igenom och blir mindre svåra och mer framträder det som är det egentliga... på en gång synligt och inte synligt.<br />
<br />
Jag lever det också i mitt förhållande till andra. Allt jag gör med EnergiMedicinen och behandlingarna - det går ut på att stödja en människas energisystem och kropp att hitta tillbaka till sitt optimala, naturliga fungerande. Jag gör det med mitt konsultande i olika former. Stödja små företag att utvecklas handlar till exempel väldigt mycket om att hitta och bygga vidare på styrkor, det människorna är bra på och de förutsättningar företaget har. Att föra någon varsamt.... tillbaka till sig själv. Inte dra iväg åt fel håll, sprida ut sig för tunt, göra något som man borde men inte vill - det håller inte i längden. Med ekonomistyrning - att med hjälp av siffrornas tydliga språk kring vad som fungerar och inte hjälpa till att för någon varsamt....<br />
<br />
Jag tror kanske att det var en definition på kärlek. På ömsesidighet. På mening. Att inte försöka springa ifrån. Komma undan. Gömma sig. Låtsas. Förställa sig. Utan bara bli mer sig själv. Jag minns en gammal dam som skojade och sa att hon blev mer och mer en karikatyr av sig själv för varje dag som gick. Ser man det från andra hållet är man kanske bara en otydlig avspegling av sig själv när man är yngre. Sen blir man tydligare, mer definierad och utmejslad. Jag älskar att se någon få det där förklarade uttrycket i ansiktet som uppstår när en pusselbit ramlat på plats, när en insikt lyser upp medvetandet. När en försvunnen, förlorad eller glömd bit av mig själv återvänder av ena skälet eller andra. Och jag älskar när det händer mig.<br />
<br />
Aldrig blir jag färdig, tror jag. Kanske ingen annan heller. Men för varje dag, varje år hittar jag lite mer. Kommer hem. Slappnar av. Faller tillbaka in till det som är sant. Och om jag kan stödja någon annan i den resan genom att se och våga säga det jag ser kommer jag att göra det. Så mycket jag kan. Så mycket jag får.<br />
<br />
En liten höstbild till lägger vi in idag som reflektion på det! Foto Tord Berglind.<br />
Kram<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDfjDFsvMYesgGGewpx-UEkoVt4ZqPtm2xWmhdDgpJcmlcGvopXvPBXB7S1fMd1kwG2trr43mPLgxsHoEU1EmArqjRnylDLmyQF-i-LBsyShsXTfc-tGF8_i8Is4iIgRvg2PpYgemkqX1J/s1600/New+Picture+%284%29.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDfjDFsvMYesgGGewpx-UEkoVt4ZqPtm2xWmhdDgpJcmlcGvopXvPBXB7S1fMd1kwG2trr43mPLgxsHoEU1EmArqjRnylDLmyQF-i-LBsyShsXTfc-tGF8_i8Is4iIgRvg2PpYgemkqX1J/s320/New+Picture+%284%29.png" width="213" /></a></div>Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-90040092403430595972010-10-11T11:50:00.000-07:002010-10-11T11:50:29.858-07:00Ljus och leenden....Försöker så smått summera dagen och hittar två teman som genomsyrat den. Ljus. Och leenden. Två kanske självklara saker som ändå betyder så enormt mycket, åtminstone för mig.<br />
<br />
Jag älskar ljus. Av alla de slag. Höstljus inte minst. Det är så otroligt vackert, alla de gula färgtonerna mot himlen som kan vara så oändligt blå och klar, det känns som om det är högre än annars, himlavalvet över mig. Stearinljus och brasljus att kura in sig kring när kvällen och kylan faller på värmer inte bara kropp utan själen också. Det är varmt, ombonat, mysigt och stilla.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYfmVlWkHsbfHJXgAhAN4d2jVg3yolrDWjavHQDepG1zrJBELGoNmqi2IdxSRqd-_6f0U54g0zGboAXfV72jg22SnzP4mSSAyGLBFrg8FWH7gwaikB37VlJX1g02teBjRSpQ9IEf9Wz30s/s1600/New+Picture+%287%29.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYfmVlWkHsbfHJXgAhAN4d2jVg3yolrDWjavHQDepG1zrJBELGoNmqi2IdxSRqd-_6f0U54g0zGboAXfV72jg22SnzP4mSSAyGLBFrg8FWH7gwaikB37VlJX1g02teBjRSpQ9IEf9Wz30s/s320/New+Picture+%287%29.png" width="213" /></a></div><div style="text-align: left;"><br />
</div>Det blev en liten ricinfröstängel också idag, från rabatten härute. Mycket hästgödsel så blir de så fina så!<br />
<br />
Leenden då. Jaa, inte kom jag upp till de fyrahundra som ett litet barn tydligen fyrar av i genomsnitt en vanlig dag. Men jag har tänkt på det idag. Varit medveten om att jag ler och gjort det någon extra gång. Sugit i mig skönheten i de leenden jag mötts av idag. Ganska många har det blivit, när man tänker efter!<br />
<br />
Jaa, och så har jag jobbat, fixat och trixat, rett ut lite bokföringshärvor, ätit middag med goda vännerna Ö och E som kom på besök, lilla E som inte är så liten längre har jag inte sett på ett halvår och oj så hon lyste! Underbart att skåda! Sprungit en sväng i skogen med lilladotter, valp och stora hunden, vackert, mjukt underlag och lite tungt i benen, har sprungit väl många dagar i följd nu. Det får bli lite annan motion några dagar nu.<br />
<br />
I posten anlände en underbar bok om Hatha Yoga och symbolspråket i asanas, de olika positionerna. Den finns inte att köpa längre, men Amazon.com har ju begagnade böcker också - finurligt värre! Så jag hittade den och idag kom den, snabbt och lätt. Dags att läsa! Annars läser jag om hundraåringen som gick ut genom dörren och försvann, av Jonas Jonasson, underfundig, härligt språk och väldigt rolig! Och en valpbok förstås, som jag lånat av vännen L. och som får varenda litet "fy" som ramlar ur mig att brännas i samvetet. Nu blir det inga mer fy för strumpor och söndertuggade krukväxter med tillhörande krukor. Det är världsligt.<br />
<br />
Frosten biter ute och det är dags för te och brasa och bok. Godnatt, och kram!Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6797781548515847561.post-69612667513710386652010-10-11T01:05:00.000-07:002010-10-11T01:05:18.148-07:00På egna ben...Så var min tid som redaktionell bloggare på den lilla lokaltidningen slut. Ut i stora bloggosfären på egna ben vinglar jag utan någon större riktning eller kompetens. Ändå känner jag att det är roligt att fortsätta, att utveckla i ett annat forum som kan vara friare och mer troget den jag är och det jag egentligen brinner för.<br />
Jag kommer att fortsätta skriva om stort och smått, om livet, om metafysiska funderingar och väldigt jordnära ting. Om integrativ och komplimentär medicin, härliga människor, bra böcker och hemgjord äppelmust. Utan inbördes ordning.<br />
<br />
På svajande ben men inte helt utan riktning. Nu bär det iväg. Varje dag blir det inte. Men då och då. Kanske är detta verktyg lättare att hantera från olika datorer i olika länder där jag hamnar nu och då. Förhoppningsvis. Ska också försöka lägga ut lite av Tords fina bilder som kan väcka tankar och reflektion. Välkommen att följa med och bli min vän i det här lilla universat. Eller min kritiker. Eller vad du vill. Välkommen hur som helst.<br />
<br />
Echinea Purpurea från min rabatt innan frosten tog den inatt...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8k2g7tXtX3W0lE8En5RHlw2vT-iRgfWiO6ZxySFDUp_igNX94CxSZXpZEzpl40gOfwbLO42XHvFFyxVyp1IaEhFNNDYhlcr54Yr-y-2iVDzc3wkYwy-f6B4DbNULasIZ_Rerh8NnvyIdd/s1600/New+Picture+%281%29.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8k2g7tXtX3W0lE8En5RHlw2vT-iRgfWiO6ZxySFDUp_igNX94CxSZXpZEzpl40gOfwbLO42XHvFFyxVyp1IaEhFNNDYhlcr54Yr-y-2iVDzc3wkYwy-f6B4DbNULasIZ_Rerh8NnvyIdd/s320/New+Picture+%281%29.jpg" width="320" /></a></div>Kram!Kajsa Berglindhttp://www.blogger.com/profile/13690290048413193267noreply@blogger.com2